Timo Räisänen: ”Det är mycket grejer som pajat när jag förlorat”

Efter 22 års väntan – Timo Räisänen redo för Melodifestivalen

Första gången han skickade in ett bidrag till Melodifestivalen var för 22 år sedan. Sedan har han väntat på rätt låt, rätt tillfälle och rätt år. Men efter The Arks seger med ”The worrying kind” 2007 tappade han tillfälligt tron på sin Mello-dröm.

– Den var så briljant att jag gav upp, konstaterar Timo Räisänen, som nu äntligen tar steget in på Sveriges största underhållningsscen.

På lördagskvällen tävlar den 46-årige popartisten från Göteborg med bidraget ”Ingenting är efter oss” i Melodifestivalens fjärde deltävling.

– Det är en ganska typisk Timo-låt: dramatisk hög tonart, upptempo, men ändå känslan av en powerballad. Dunk-dunka, med en lyxig, lättlyssnad Mellokostym på. Den handlar om kärlek som ett beroende och den ständiga skräcken att bli av med den, förklarar han.

Oron har varit en följeslagare genom hans karriär. Räisänen, som beskriver sig själv som en ständigt orolig person, har använt musiken och andra kreativa uttryck som ventil.

– Jag skrev en låt nyligen med frasen ”oron är min arvedel”. Väldigt mycket av det jag gör, gör jag för att motarbeta oro och negativt mående, berättar han.

När beskedet kom att han tagit sig in i tävlingen blev glädjen stor, men också insikten om att han nu behövde bli mer aktiv på sociala medier – något han erkänner sig ha svårt för.

– Jag har så svårt för att plocka upp mobilen och rikta den mot mig själv, till och med när mottagaren är helt självklar. Det är en självmedvetenhet, min hjärna går till ”nu måste jag prestera” i stället för att vara i stunden. Det gör inte livet lättare för mig som har ångest.

Trots sin prestationsinriktning beskriver Räisänen sig överraskande nog inte som särskilt tävlingsinriktad, åtminstone inte längre.

– Jag är en hyfsat dålig förlorare, och det är mycket grejer som pajat när jag förlorat. Men det var nog uppåt 20 år sedan jag fick ett sådant utbrott, det är ju så fruktansvärt löjligt att vara en ilsken förlorare. Hela tävlingsnerven har jag försökt tvätta bort.

Vid sidan av musikkarriären har Räisänen utvecklat ett stort intresse för stickning, något som blivit en viktig del av hans liv och hjälper honom hantera ångest.

– Stickningen är min räddning på väldigt många sätt. Fan, vad grymt det är att sticka! Jag tröttnar aldrig. Jag får lite distans till mina tankar och till nuet när jag sjunker in i det monotona stickandet. Tiden upplevs på ett annat sätt.

För några år sedan tog Räisänen, tillsammans med sin familj, det drastiska steget att flytta till Provence i södra Frankrike. En flytt som inte blev precis som han tänkt sig.

– Jag trodde det skulle kännas som en semester, men fick ett bryskt uppvaknande när vi plötsligt skulle leva där. Allt följer med, hela ens inre. Men också: ja, det är otroligt vackert och fantastiskt god mat. Mitt mående har blivit mycket bättre och min kreativitet har tagit stora språng.

Livet i Provence, känt för sin mat- och vinkultur, passar Räisänen bra. Han beskriver en balans mellan njutning och självdisciplin som fungerar för honom.

– Lika mycket som jag njuter av att det finns vin och opastöriserat fett i överflöd, njuter jag av att sätta gränser för mig själv. Det handlar om periodvis avhållsamhet, fasta och nyktra veckor. Jag älskar att berusa mig på olika sätt, men jag älskar också att sätta regler och visa för mig själv att jag klarar att följa dem.

Räisänen har en lång karriär bakom sig. Han började som gitarrist i Håkan Hellströms kompband innan han solodebuterade 2005 med albumet ”Lovers are lonely”. Sedan dess har han släppt ytterligare åtta album.

Utöver Melodifestivaldeltagandet är Räisänen aktuell som musiker i Göteborgs stadsteaters uppsättning av föreställningen ”Göteborgskravallerna”, som har premiär den 27 mars. Dessutom skriver han för närvarande på en bok om stickning – ett projekt där hans passion för handarbete får fullt utlopp.

– Jag har varit artist i 25 år, och det här är första gången jag jobbar med koreografi. Det är sinnessjukt roligt! säger han om Mello-förberedelserna, och tillägger skämtsamt att ett eventuellt samtal från ”Let’s dance” definitivt skulle besvaras med ett ja.