Johannes Heldéns stämningsfulla sci-fi-dikt blandar paranoia och lekfullhet

Johannes Heldén har under flera decennier etablerat sig som en av de mest särpräglade rösterna i svensk poesi. Med den nya diktsamlingen ”Modern mytologi”, utgiven på Albert Bonniers förlag, fortsätter han att utforska skärningspunkten mellan science fiction, naturlyrik och existentiell oro.

Boken, som omfattar 110 sidor, är formgiven av författaren själv och kännetecknas av ett suggestivt, disigt omslag som direkt sätter tonen för innehållet. Heldén, som också verkar som konstnär och musiker, arbetar sedan tidigare med ett utpräglat ekokritiskt perspektiv där människan och naturen ställs i ett komplext, ofta obehagligt förhållande till varandra.

Den nya samlingen kretsar kring ett avlägset beläget hus och de varelser som befolkar dess omgivning. Läsaren möter ett diktjag, en katt, ett påkört rådjur, kajflockar och en bläckfisk – men också mer abstrakta företeelser som regn i biologiska algoritmer och landningsljus i hårt väder. Genom dessa motiv vävs en stämning av vag paranoia som ibland kristalliseras i starka, suggestiva bilder.

Heldén har länge arbetat med vad som på engelska kallas sense of wonder, en sällsam förundran som är science fiction- och fantasygenrernas främsta kännemärke. I hans dikter tar sig denna förundran uttryck genom fragmentariska, personligt hållna texter där tekniska termer som sentient, bioluminiscens och exoskelett förekommer naturligt.

Central för samlingen är den avslutande ordlistan, där Heldén definierar mytologi som ”en personlig samling varelser och berättelser, knutna till en specifik plats”. Definitionen får fungera som en programförklaring för hela verket. Ordlistan innehåller lekfulla och oväntade definitioner, som att en flodmynning beskrivs som ett område som tvekar mellan verklighet och fiktion, eller att ett båthus är en semi-sentient arkitektonisk struktur som följde vattnet söderut när det drog sig undan.

Även om Heldéns återkommande stilgrepp är välkända – ordlistan har han använt tidigare, liksom den atmosfäriska tonen – visar ”Modern mytologi” prov på en poet som fortfarande utvecklas. Samlingens starkaste ögonblick uppstår när den paranoida grundstämningen korsbefruktas med ordlistans lekfullhet.

Ett exempel är den korta dikt som står ensam på en tom sida: ”Du vet, sa spindeln försiktigt, om du lämnar det här kanske du blir fri. Men –” Här förenas det hotfulla med det undflyende på ett sätt som lämnar läsaren i ett suggestivt limbo.

Samtidigt finns en invändning att göra. Heldén har arbetat med detta uttryck under lång tid, och ibland riskerar de sju sviterna att stanna i ett statiskt brus där stämningen blir viktigare än innehållet. Ren atmosfär räcker inte alltid i längden, och vissa partier hade vunnit på större variation.

”Modern mytologi” är ändå ett verk som bekräftar Heldéns position i den samtida svenska poesin. Genom att kombinera genrelitteraturens förundran med ett personligt, miljömedvetet perspektiv har han skapat ett författarskap som är omedelbart igenkännbart. Hans förmåga att fånga det obehagliga i människans relation till naturen och tekniken gör honom till en relevant röst i en tid då dessa frågor blir alltmer påträngande.

Recensenten Samuel Levander konstaterar att Heldén lyckas injicera boken med en rejäl dos lekfullhet som får texterna att spritta till liv, inte minst i ordlistan. Det är i växlingen mellan det hotfulla och det underminerande som poeten är som bäst.