Svenska skolbarn föds i Sverige men talar inte språket – demokratin hotas

I Sverige finns en alarmerande verklighet som sällan diskuteras i det offentliga samtalet: svenskfödda barn som inte behärskar svenska språket på en åldersadekvat nivå. Problemet är särskilt utbrett i områden där svenska sällan talas i hemmen eller i närmiljön.

En lärare i Botkyrka berättar om elever med utländsk bakgrund som är födda i Sverige, har gått i svensk förskola och nu går i svensk grundskola, men som ändå har så låg språklig nivå att hon först misstog dem för nyanlända. I deras vardag talas knappt någon svenska på gården, andra språk dominerar hemma och från digitala medier hör de sällan svenska.

Detta fenomen kan betraktas som ett av de största hoten mot demokratin i vårt samhälle. Barn som inte behärskar landets språk kommer att möta enorma utmaningar som vuxna. Hur ska de kunna delta i samhällslivet, förstå sina rättigheter och skyldigheter eller göra sin röst hörd i demokratiska processer?

Problemet är inte nytt. I åratal har experter varnat för bristande svenskkunskaper bland barn och unga, parallellt med varningar om vikande läsning och försämrad läsförståelse. Men medan läsförståelse ofta diskuteras, hamnar språkkunskaperna i periferin av debatten.

Nyligen skrev Expertrådet för läsning på DN Debatt att svenska elevers försämrade läsförmåga och de ökade skillnaderna mellan elevgrupper är ”alarmerande för svensk skola, demokratin och den enskilda eleven.” Deras förslag är enkelt men kraftfullt – obligatorisk daglig läsning i skolan. Detta skulle inte bara utveckla elevernas förmåga till djupläsning och uthållighet, utan även förbättra deras livschanser på lång sikt.

Sambandet mellan språkutveckling och läsning är tydligt men diskuteras sällan som en helhet. Läsning kräver ett grundläggande språk, samtidigt som språket utvecklas genom läsning. Utan ett fungerande språk saknar eleverna verktyg för att kommunicera, debattera, argumentera och ifrågasätta – grundpelare i en fungerande demokrati.

Problemet sträcker sig längre än man kan tro. En rektor i en kranskommun norr om Stockholm bekräftar att det finns elever med så stora språkliga brister att det orsakar problem i skolan. Ännu mer överraskande är att skolan har etniskt svenska elever som läser svenska som andraspråk. Dessa elever har utvecklat en andraspråksproblematik med begränsat ordförråd, grammatiska svårigheter och bristande bakgrundskunskap – trots att svenska är deras modersmål. Orsaken? Brist på kommunikation med personer som talar god svenska.

Marlen Eskander, grundare och verksamhetschef för Läsfrämjarinstitutet som verkar i socioekonomiskt eftersatta områden, beskriver situationen som ”livsfarlig för demokratin”. Hon har observerat att många barn talar svenska men saknar ett åldersadekvat språk.

Intressant nog är hennes erfarenhet från Södertälje att nyanlända barn ofta utvecklar ett starkare och mer nyanserat svenskt språk än barn födda i Sverige, eftersom de redan har ett rikt ordförråd och ett fungerande språk som kan översättas och byggas vidare på.

”Mina medarbetare, som möter barnen i större utsträckning, menar att avsaknaden av språkliga nyanser begränsar barnens tankevärld och fantasi. De beskriver också att barnen ofta kommunicerar genom läten och fragment och utfyllnadsord snarare än genom ett utvecklat språk,” säger Eskander.

Utan språk finns ingen röst. Utan röst finns ingen möjlighet att delta i demokratin. Frågan är hur detta allvarliga problem kan fortsätta att existera utan att bli föremål för en konstant och intensiv samhällsdebatt.

Språkfärdigheter är nyckeln till hela samhällssystemet, men ändå finns det barn och unga i vårt kompensatoriska skolsystem som inte har eller kommer att få tillgång till denna nyckel – med potentiellt förödande konsekvenser för deras framtid och för den svenska demokratin.