Blomstrande konst och botanik på Waldemarsudde

Det är inte förvånande att Waldemarsudde, Sveriges enda konstmuseum med en fast anställd trädgårdsmästare och en halvtidsanställd florist, har skapat en utställning som hyllar blommans estetik och betydelse. ”Det blommande. Konst & botanik” som visas fram till 3 september är ett ambitiöst försök att utforska blommornas roll i vår konst- och kulturhistoria.

Utställningen har ett brett anslag som kombinerar samtidskonst med historiska verk, konsthantverk, poesi, dofter och musik – en kombination som skulle kunna riskera att bli spretig. Men Waldemarsudde lyckas balansera dessa element med en skicklig hängning där tematiken övertrumfar kronologin, vilket skapar en sammanhållen helhet.

I utställningens första sal möts besökaren av prins Eugens blomstermålningar, däribland en intagande bild av en blå hortensia där tjocka färglager nästan modellerats fram på duken. Mitt emot hänger ett fotografi där prinsen förevigat vännen och blomstermålaren Gunnar G:son Wennerberg blåsandes på en maskros. Bredvid detta finns Cecilia Edefalks svartvita fotografi av en äng full av samma ludna bollar – taget 118 år senare.

Denna parallell illustrerar utställningens kärna: det blommande är ett motiv som existerar bortom den vanliga tidens gränser. Maskrosen i Edefalks bild skiljer sig inte från den i prinsens fotografi, trots att över ett sekel passerat.

I den innehållsrika katalogen skriver Görel Cavalli-Björkman om blomsterstillebenets historia och tulipomanin i 1600-talets Holland – en ekonomisk bubbla där en enda tulpanlök kunde kosta vad som idag motsvarar tiotals miljoner kronor. En konsekvens av denna galenskap var att många konstnärer blev blomstermålare, då en naturalistisk tulpanmålning blev ett substitut för den oöverkomligt dyra verkliga blomman.

Under 1700-talet fick blomstermålningen i Linnés anda en mer vetenskaplig prägel och skulle signalera botaniskt intresse. Henri Horace Roland de la Portes målning ”Tropisk planta i kruka” visar exempelvis en nyplanterad växt som inte ens hunnit bli avborstad, med strån som sticker ut över krukans kant.

Det fascinerande med denna typ av motiv är att medan vår relation till växterna har förändrats genom tiderna – de bär inte längre samma tydliga symbolik och status – är plantorna i sig desamma. Den exotiska växten på de la Portes 1700-talsmålning skulle idag kunna stå på vilket fönsterbräde som helst.

Bland samtida bidrag finns Nathalia Edenmonts storformatiga fotografier av kvinnor i extravaganta blomsterklänningar, som med sina tydliga referenser till historiskt måleri fungerar väl intill 1600-talets mörka stilleben med vanitastematik. Roland Perssons silikonskulpturer av växter är också utmärkta i detta sammanhang – trots sitt direkta avbildande framstår de som främmande och subtilt otäcka på ett fängslande sätt.

Italienska Lilla Tabassos tekniskt imponerande glasinstallation av en barockträdgård utgör ett blickfång, medan Hilma af Klints blomstermålningar framstår som relativt alldagliga, kanske på grund av den senaste tidens överdrivna uppmärksamhet kring konstnären. Cecilia Edefalks snarlika men mer utforskande målningar är mer intressanta, liksom Karolina Häggs detaljerade växter i brons.

Utställningen presenterar även betydelsefulla verk från den botaniska bokhistorien, som 1500-talsklassikern ”Herbarium vivae eicones” av Otto Brunfels med Hans Weiditz realistiska illustrationer – en milstolpe som bröt med tidigare stiliserade traditioner.

Bland utställningens höjdpunkter finns Edit Sihlbergs magnifika blomsterstilleben, Maja Stjärnas broderier av rödlistade arter och Robert Mapplethorpes ikoniska blomfotografier. Särskilt anmärkningsvärd är Lena Granefelts fotografiska serie ”A Linnean Collection” med bilder på växter från ett av Linnés bevarade herbarier. Genom att belysa de pressade växterna underifrån skapar hon dramatiska bilder som påminner om röntgenbilder – ett slags ögonblicksbilder av dessa en gång så omsorgsfullt insamlade exemplar.

Granefelts bilder speglar också vår förändrade syn på Linné: från vetenskaplig hjälte till en mer komplex förståelse av botanikens koppling till kolonialismen. I dessa verk förenas idéhistoria och visuell skönhet precis så som utställningen avser.

Svenska Dagbladet