EU:s utsläppshandel överlever politiska angrepp tack vare näringslivets stöd

För några månader sedan fanns det verkliga orosmoln kring EU:s klimatpolitik. Högerextrema partier har under en längre tid arbetat aktivt för att bromsa unionens gröna omställning och har i vissa fall lyckats påverka beslut i den riktningen. Men trots dessa försök har själva kärnan i EU:s klimatpolitik – systemet för handel med utsläppsrätter (ETS) – hittills stått emot attackerna.

Situationen blev särskilt ansträngd i början av året när Italiens premiärminister Giorgia Meloni, ledare för det högerkonservativa partiet Italiens bröder, öppet angrep systemet. Inför EU-toppmötet i mars krävde hon att unionen omedelbart skulle upphäva ETS, med hänvisning till krigen i Mellanöstern och den pågående energikrisen. Hennes självsäkra framtoning antydde att hon förväntade sig få gehör för sina krav.

Melonis kritiska inställning till utsläppshandeln var ingen nyhet. Hennes parti samarbetar med Sverigedemokraterna och andra liknande grupperingar inom ECR (Europeiska konservativa och reformister), som länge har motarbetat ETS-systemet. När även Tysklands förbundskansler Friedrich Merz anslöt sig till kritiken började det likna ett samordnat angrepp från högerflanken – något som väckte oro med tanke på att majoriteten av EU:s medlemsländer nu styrs av högerregeringar.

Det är i detta sammanhang anmärkningsvärt hur miljö- och klimatfrågor fortfarande betraktas som vänsterfrågor, trots att bevarandet av naturen och människans livsmiljö borde vara grundläggande för all politisk verksamhet oavsett ideologisk hemvist.

Faktum är att ETS utgör en av EU:s verkliga framgångshistorier. Systemet har varit en avgörande faktor bakom minskningen av unionens utsläpp med cirka 40 procent sedan 1990. Trots att konstruktionen påminner om planekonomi – där beslut först fattas om den totala tillåtna utsläppsmängden som sedan fördelas genom utsläppsrätter – har det visat sig vara ett effektivt verktyg i klimatarbetet.

ETS skapar en marknad där priset på utsläppsrätter styrs av den begränsade tillgången. Detta ger beslutsfattare kontroll över utsläppsnivåerna samtidigt som det driver på innovationer, eftersom företag tjänar ekonomiskt på tekniker som minskar deras klimatpåverkan. Den stora utmaningen ligger i att balansera kostnaderna så att industrier inte väljer att flytta sin produktion utanför EU – ett scenario som skulle vara kontraproduktivt för både ekonomi och klimat.

Men efter Melonis utspel inträffade något oväntat och positivt. Inför EU-toppmötet i mars gick en rad europeiska näringslivsorganisationer, däribland Svenskt Näringsliv, ut och deklarerade sitt stöd för unionens utsläppshandelssystem. Ett hundratal europeiska storföretag skrev dessutom ett öppet brev till Europeiska rådets ordförande Antonio Costa och kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, där de uppmanade till bevarandet av ”ett starkt ETS”.

I brevet framhöll företagsledarna att EU:s handel med utsläppsrätter har fungerat som en viktig katalysator för innovation. De menade att ett försvagande av systemet inte skulle stärka europeisk konkurrenskraft utan tvärtom skapa osäkerhet för investerare och skada Europas industriella framtid. Ett plötsligt upphävande av ETS skulle dessutom skapa kaos på marknaden och svika alla de industrier som har anpassat sin verksamhet efter utsläppshandeln.

Näringslivets kraftfulla reaktion fick genomslag. Friedrich Merz tonade ner sin kritik, och flera EU-ledare, däribland Sveriges Ulf Kristersson tillsammans med regeringscheferna från Danmark, Finland, Portugal och Spanien, uppmanade sina kollegor att förnya sitt stöd för ett robust utsläppshandelssystem.

Resultatet från toppmötet blev att EU-ledarna bekräftade ETS som ”grundläggande” för unionens klimat- och energipolitik. Samtidigt bad de kommissionen att genomföra en ”översyn” av systemet och presentera ett reformförslag senast i juli. Kort därefter föreslog kommissionen dessutom en uppmjukning av reglerna för den så kallade marknadsreserven, som automatiskt drar in outnyttjade utsläppsrätter varje år – en mekanism som har bidragit till att minska tillgången och höja priserna.

Kampen om EU:s klimatpolitik är långt ifrån avgjord. På senare tid har Tysklands Merz återigen börjat kritisera ETS. Vissa justeringar av systemet kan mycket väl behövas, men det avgörande är att grundprinciperna bevaras. Näringslivets tydliga ställningstagande ger därför hopp inför framtiden.

Vårens konfrontation slutade alltså inte med en seger för Meloni och de krafter som vill försvaga EU:s klimatarbete. Tvärtom visade det sig att det finns ett brett stöd för utsläppshandeln, inte minst från näringslivet – något som kan bli avgörande för den fortsatta utvecklingen av unionens klimatpolitik.