Susanne Nyström: Så blev en oskyldig bild politiskt sprängstoff

I början av maj blossade en oväntad kontrovers upp i svensk politik, efter att Moderaterna publicerat en bild på Instagram som snabbt blev känd som ”#glassgate”. Bilden, som ursprungligen togs för fyra år sedan, visar statsminister Ulf Kristersson med en Magnum-glass och finansminister Elisabeth Svantesson med en Piggelin. Det som väckte starka reaktioner var bildtexten: ”Känslan när det är fredag, 23 grader, ledigt och du inte behöver gå i något tåg”.

Inlägget publicerades strategiskt på första maj, en traditionell högtidsdag för arbetarrörelsen och vänsterpartier i Sverige, då demonstrationståg arrangeras över hela landet. Moderaternas inlägg uppfattades av många som en provokation riktad mot Socialdemokraterna och arbetarrörelsens traditioner.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Tidigare S-ledaren Håkan Juholt anklagade Kristersson för att håna människor, medan statsvetaren och socialdemokraten Ulf Bjereld ifrågasatte hur detta rimmar med statsministerns uppgift att ”ena landet i en politiskt svår tid”. Socialdemokraternas nuvarande partiledare Magdalena Andersson uttryckte att hon såg bilden som ett hån mot första maj-rörelsen.

Kritiker menade att regeringspartiets inlägg var motbjudande och tondövt, ett sätt att ”pissa på arbetarrörelsens engagemang”. Samtidigt visar den senaste SOM-undersökningen att endast 2,2 procent av Sveriges befolkning faktiskt deltar i första maj-demonstrationer, vilket kan förklara varför Moderaterna bedömde att inlägget skulle tilltala många svenskar.

När Ulf Kristersson konfronterades med kritiken valde han en anmärkningsvärd strategi. I en intervju med SVT framstod han som helt oförstående inför tolkningen att inlägget var riktat mot första maj-demonstranter. Han frågade retoriskt om kritikerna var emot det fina vädret och hur det kunde anses hånfullt att äta glass den första maj. Detta svar har i sig kritiserats för att krångla till en enkel fråga i onödan.

Händelsen belyser det spända politiska klimatet i Sverige, särskilt under ett valår med EU-val på horisonten. Den visar också hur sociala medier kan användas för politiska markeringar som snabbt förstoras upp till nationella debattämnen. Experter på politisk kommunikation menar att båda sidor hade kunnat hantera situationen annorlunda.

Socialdemokraterna hade kunnat välja att inte ge inlägget så stor uppmärksamhet, kanske genom att skämtsamt svara att de naturligtvis unnar hårt arbetande människor lite sol och vila. Samtidigt hade Kristersson kunnat erkänna att inlägget var ett skämt riktat mot politiska motståndare, i stället för att låtsas ovetande om bildtextens underliggande budskap.

Den politiska temperaturen i Sverige tenderar att stiga under valår, och #glassgate illustrerar hur även till synes triviala händelser kan bli laddade politiska symboler. Händelsen visar också hur traditionella politiska skiljelinjer fortfarande är relevanta i svensk politik, där arbetarrörelsens symboler och högtider fortsätter att väcka starka känslor.

I en tid då sociala medier utgör en allt viktigare arena för politisk kommunikation, illustrerar denna händelse vikten av medvetenhet kring hur budskap kan tolkas och användas i den politiska debatten. För båda sidor verkar lärdomen vara densamma: i dagens politiska klimat kan även en glass i solen bli ett politiskt slagträ.

Som ledarskribenten påpekar: ”Bara för att det är valår finns det ingen anledning att göra sig dummare i debatten än man är.” Detta gäller uppenbarligen båda sidor i denna oväntade politiska kontrovers om glassar, sol och politiska traditioner.