Gina Gustavsson: Nej, det är inte läxorna som sticker ut i Sverige Schulman – det är kaoset

På svenska högskolor möts lärare och professorer allt oftare av en oväntad utmaning – studenter som har svårt att hantera grundläggande digital kommunikation. Trots att dagens universitetsstudenter tillhör en generation som vuxit upp med smartphones och sociala medier, saknar många förmågan att använda digital teknik i professionella och akademiska sammanhang.

Fenomenet har blivit alltmer påtagligt under de senaste åren. Studenter som utmärkt navigerar komplexa spelvärldar eller sociala medieplattformar kan samtidigt ha svårigheter att bifoga en fil till ett e-postmeddelande eller formatera ett dokument enligt akademiska standarder.

Problemet bottnar i hur den digitala miljön i svenska skolor är strukturerad. Elever kastas mellan olika plattformar, system och appar som sällan är synkroniserade med varandra. Denna fragmenterade digitala skolmiljö skapar en förvirrande upplevelse där eleverna aldrig får möjlighet att utveckla en solid förståelse för hur de ska använda digitala verktyg på ett ändamålsenligt sätt.

I grundskolan och gymnasiet används ofta specialiserade utbildningsplattformar som är anpassade för skolmiljön, men som har begränsad relevans utanför klassrummet. När dessa elever sedan kommer till universitetet förväntas de behärska mer universella och professionella digitala verktyg – en övergång som för många visar sig vara överraskande svår.

Särskilt e-post, som fortfarande är ryggraden i professionell kommunikation, vållar problem. Många nya studenter har liten eller ingen erfarenhet av formell e-postkommunikation. De kan ha svårt att formulera tydliga ämnesrader, skriva koncist och professionellt, eller förstå lämplig ton och etikett för akademisk korrespondens.

Universitetslärare vittnar om att de måste ägna värdefull undervisningstid åt att lära ut grundläggande digitala färdigheter som tidigare generationer förvärvade innan de påbörjade högre studier. Detta skapar en extra belastning på redan ansträngda utbildningsresurser.

Denna digitala klyfta är särskilt ironisk med tanke på att dagens studenter ofta beskrivs som ”digitalt infödda”. Men det verkar som att denna digitala kunnighet främst är begränsad till underhållning och social interaktion, medan professionell digital kompetens har hamnat i skymundan.

Utbildningsexperter menar att problemet delvis beror på avsaknaden av en sammanhängande digital strategi inom svenska skolsystemet. Medan skolor har varit snabba med att införa digitala verktyg, har mindre uppmärksamhet ägnats åt att säkerställa att eleverna lär sig använda dessa verktyg på sätt som förbereder dem för högre utbildning eller arbetslivet.

Situationen kompliceras ytterligare av den snabba teknikutvecklingen. Många lärare i grund- och gymnasieskolan kämpar själva med att hålla jämna steg med nya digitala verktyg, vilket gör det svårt för dem att effektivt förmedla dessa färdigheter till sina elever.

För universiteten innebär detta en utmaning: hur balansera behovet av att undervisa i grundläggande digital kompetens samtidigt som man förmedlar avancerat akademiskt innehåll? Vissa universitet har börjat införa obligatoriska introduktionskurser i digital literacy för nya studenter, medan andra integrerar dessa färdigheter i befintliga kurser.

Arbetsgivare har också börjat märka denna tendens. Trots att de anställer unga människor som förväntas vara tekniskt kunniga, rapporterar många företag att nyanställda saknar grundläggande kunskaper om professionella digitala verktyg och arbetsflöden.

För att komma till rätta med problemet krävs en mer samordnad ansats mellan olika utbildningsnivåer. Grund- och gymnasieskolor behöver säkerställa att digital kompetens inte bara handlar om att använda specifika utbildningsappar, utan också om att förbereda eleverna för den digitala verklighet de kommer att möta i högre utbildning och arbetsliv.

Detta innebär att utbildningssystemet måste röra sig bort från fragmenterade digitala miljöer och mot mer sammanhängande system som speglar de verktyg och plattformar som används i professionella sammanhang. Det handlar inte bara om tekniska färdigheter utan också om digital etik, kritiskt tänkande och kommunikationsförmåga i digitala sammanhang.

Om inte denna utmaning tas på allvar riskerar vi att utbilda generationer av studenter som, trots att de växer upp i en digital värld, saknar de digitala färdigheter som krävs för att fungera effektivt i professionella miljöer.