Isobel Hadley-Kamptz: 100 miljoner i biståndspengar – till kretsen runt en Hamaskramande antisemit

Svenska regeringens hemliga biståndsdeal med Somalia väcker frågor om transparens

En hemlig överenskommelse mellan den svenska och somaliska regeringen har nu avslöjats av Ekot, vilket väcker allvarliga frågor om hur biståndspengar används i migrationspolitikens tjänst. Enligt avslöjandet har statsminister Ulf Kristersson och biståndsminister Benjamin Dousa omfördelat cirka 100 miljoner kronor i svenskt bistånd till projekt med nära koppling till Somalias premiärminister Hamza Abdi Barre. Detta skedde i utbyte mot att Somalia skulle acceptera att ta emot tvångsutvisade personer från Sverige.

Det särskilt anmärkningsvärda i denna situation är inte bara själva omfördelningen av biståndsmedel, utan även det faktum att regeringen aktivt arbetat för att hålla överenskommelsen utanför offentlighetens ljus. Enligt Ekots rapportering har man dessutom försökt förhindra journalistisk granskning av uppgörelsen.

Ironiskt nog har just högerpartier tidigare ofta kritiserat biståndsverksamhet för att riskera att främja korruption i mottagarländerna. Under många år har biståndsorganisationer arbetat intensivt med att öka transparensen och minimera risken för att bistånd hamnar i fel händer. I detta fall verkar dock nuvarande regering göra ett avsteg från denna princip.

På Sida, Sveriges biståndsmyndighet, reagerade tjänstemän initialt genom att vägra betala ut pengar till projekt med så hög korruptionsrisk. För att kringgå detta motstånd ändrade regeringen myndighetens regleringsbrev, vilket effektivt tvingade fram utbetalningarna. Samtidigt drogs finansieringen in från pågående demokratiprojekt i Somalia och insatser för hållbart jordbruk.

En omständighet som gör situationen ännu mer kontroversiell är att Somalias premiärminister Hamza Abdi Barre, som nu gynnas av det svenska biståndet, tidigare har uttryckt antisemitiska åsikter och öppet stött Hamas. Detta står i skarp kontrast till Sveriges officiella hållning i Mellanösternkonflikten och arbetet mot antisemitism.

Omprioriteringen av biståndsmedel signalerar en tydlig förändring i svensk biståndspolitik. Det som tidigare prioriterats – demokratiutveckling, antikorruptionsarbete och hållbar utveckling – får nu stå tillbaka för regeringens fokus på att minska invandringen till Sverige.

Situationen väcker fundamentala frågor om hur biståndet ska användas. Är det rimligt att bistånd, som traditionellt syftar till att främja utveckling och demokrati, används som ett påtryckningsmedel i migrationsfrågor? Och hur förenligt är det med Sveriges långsiktiga utrikespolitiska mål att stödja regimer med tvivelaktiga demokratiska meriter?

Avslöjandet kommer i en tid då Sveriges biståndspolitik redan genomgår stora förändringar. Biståndsbudgeten har skurits ned betydligt under den nuvarande regeringen, och flera långvariga biståndsprojekt har avslutats eller reducerats. Kritiker menar att detta är del av en större omsvängning i Sveriges internationella engagemang.

Från regeringshåll har man ännu inte kommenterat avslöjandet i detalj, men det väcker frågor om hur framtida biståndsbeslut kommer att fattas och vilken roll transparens och demokratifrämjande kommer att spela i dessa beslut.

Den uppkomna situationen illustrerar tydligt spänningen mellan olika politiska mål – å ena sidan migrationspolitiska ambitioner och å andra sidan långsiktigt demokratistöd och utvecklingsarbete. Det återstår att se hur denna avvägning kommer att hanteras framöver, och vilka konsekvenser det får för Sveriges roll som biståndsgivare på den internationella arenan.