Polisens och Stockholms stads nya initiativ mot risksupportrar har väckt kritiska frågor efter att myndigheter valt att peka ut små barns fotbollsintresse som en potentiell väg in i huliganism. Kritiken riktar sig särskilt mot hur authorities blandar ihop vanligt supporterskap med våldsamt beteende.

Under ett möte där polisen och Stockholms stad presenterade riktlinjer för sitt intensifierade arbete mot risksupportrar framfördes påståendet att barn ”leker huliganer” redan i förskolan. Som exempel användes en film med två småpojkar som hejar på Malmö FF. Filmen, som togs fram av Allsvenskan förra året, blev en omedelbar succé och uppmärksammades positivt i Sveriges radio, SVT och TV4, där de två bröderna – 5-årige Frans och 3-årige Oliver – intervjuades.

Myndigheternas tolkning av filmen har dock väckt stark reaktion. Sandra Holmqvist, teamledare för trygghets- och brottsförebyggande arbete i stadsdelen Enskede-Årsta-Vantör i Stockholm, menar att klippet ”visar tydligt hur tidiga beteenden formas”. Men beteendena som åsyftas handlar i praktiken om att sucka över missade chanser och jubla när favoritlaget gör mål – normala uttryck för engagemang i idrott.

Kritiken mot myndigheternas resonemang pekar på en fundamental missuppfattning av vad huliganism egentligen innebär. Problemet med våld kring fotboll handlar inte om att bära sitt lags tröja eller att entusiastiskt heja fram sitt lag, utan om de våldsamma konfrontationer som vissa supportergrupper ägnar sig åt. Dessa våldsamheter drabbar dessutom alldeles för ofta oskyldiga förbipasserande, något som firmorna själva sällan erkänner.

Ett aktuellt exempel på verklig huliganism kunde ses i helgen då fans till Paris Saint-Germain vandaliserade delar av Paris efter att deras lag vunnit Champions League. Supportrar krossade skyltfönster och tände eld på bilar. Detta beteendemönster påminner mer om de upplopp som återkommande följt vinster i hockeyns Stanley Cup än om hur fotbollssupportrar normalt firar segrar.

Det är inte första gången polisen och andra myndigheter blandas ihop fenomenen supporterskap och våld. För några år sedan valde polisen att göra orosanmälan till socialtjänsten för barn i yngre tonåren som befann sig på Sirius hemmaarena Studenternas under en match. Argumentet var att barnen genom att närvara befann sig i en ”riskmiljö”.

Detta trots att fotbollsarenor idag är platser där familjer samlas. Många föräldrar tar med sina barn redan från tidig ålder, ofta på särskilda familjeläktare som är anpassade för de yngsta besökarna. Barn med hörselskydd är en vanlig syn på svenska fotbollsarenor, och för många familjer utgör matchbesöken en viktig gemenskap och tradition.

Samtidigt som myndigheter fokuserar på små barns fotbollsintresse pågår legitima insatser mot barncancer. I fredags var det Matchtröjans dag, en satsning från Barncancerfonden som använder människors fotbollsintresse för att samla in pengar till barncancerforskning. Djurgårdens Hampus Finndell, som själv hade leukemi som barn, är engagerad i kampanjen. Enligt myndigheternas logik skulle även denna typ av aktivitet kunna ifrågasättas.

Kritiker menar att polisens och Stockholms stads bristande förståelse för vad problematiken faktiskt handlar om riskerar att undergräva det viktiga arbetet mot verklig huliganism. Genom att fokusera på små barn som hejar på sitt favoritlag istället för att koncentrera resurserna på de våldsamma grupper som faktiskt utgör ett samhällsproblem, riskerar myndigheterna att tappa trovärdighet.

Frågan är om någon verkligen tror att ett fokus på vanliga fotbollsintresserade barn kommer att få färre unga att ge sig ut och slåss. De som arbetar med brottsförebyggande insatser måste kunna skilja på legitim idrottskultur och kriminellt beteende. Annars riskerar värdefullt arbete att gå till spillo samtidigt som vanliga familjer stigmatiseras för att de delar ett intresse för fotboll.

Fotbollskulturen i Sverige har under många år arbetat aktivt för att skapa en trygg och inkluderande miljö på arenorna. Familjeläktare, förbud mot alkohol på många ståplatser och nära samarbete med polis har bidragit till att svenska fotbollsmatcher generellt sett är säkra evenemang. Att nu måla upp bilden av att redan förskolebarns fotbollsintresse skulle vara problematiskt riskerar att skada detta arbete.