Ledare: Det är dags för ett ärligt samtal om sjukvårdens begränsningar

Svensk sjukvård slösar bort enorma resurser på behandlingar som ger liten eller ingen nytta för patienterna. Uppskattningsvis handlar det om hela 20 procent av all vård som utförs, både i Sverige och internationellt. Fyra läkare lyfter nu fram denna problematik i en debattartikel och menar att minskningen av så kallad lågvärdevård borde vara den viktigaste vårdfrågan inför höstens val.

Problemet är långtifrån nytt. Både läkare och olika rapportförfattare har tidigare uppmärksammat hur seriösa yrkesutövare, som i regel har goda avsikter, genomför insatser som inte gagnar patienten. Det kan handla om onödiga provtagningar, övermedicinering och behandling av friska personer. I vissa fall kan dessa insatser till och med göra mer skada än nytta.

Konsekvenserna av lågvärdevården är betydande. Både vårdens budget och sjukvårdspersonalens tid är begränsade resurser. Varje krona och varje minut som läggs på onödiga åtgärder hade kunnat användas till något annat, framför allt för att ge vård till de patienter som verkligen har störst behov. En halvering av lågvärdevården skulle frigöra betydande resurser och minska vårdköerna snabbare än alla politiska löften om mer pengar och fler anställda tillsammans.

Trots att denna problematik är välkänd hamnar den sällan i fokus i den offentliga debatten. I stället domineras diskussionen av krav på mer resurser när det gäller köer till operationssalar, kris i förlossningsvården och brist på vårdplatser. Det konstanta svaret verkar vara att skjuta till fler miljarder, trots att sjukvårdskostnaderna över tid har ökat kraftigt, både i kronor räknat och som andel av landets bruttonationalprodukt.

Regeringen har visserligen fattat vissa beslut som syftar till att styra vården i en mer effektiv riktning. Men frågan är om det räcker när strukturella faktorer kontinuerligt driver upp kostnaderna. Skatteutredningen, som överlämnades till regeringen tidigare i år, pekar på flera orsaker till de stigande kostnaderna. Den tekniska och medicinska utvecklingen bidrar naturligtvis, men även medborgarnas förväntningar ökar i snabbare takt än välståndet växer.

En annan viktig faktor är den efterfrågestyrda vårdmarknaden, som driver på för en överanvändning av resurser. Granskningar av nätläkarbolag har tydligt visat på denna problematik. Därtill genomför vårdpersonal ibland utredningar och behandlingar som de egentligen vet inte behövs. Detta sker av rädsla för att bli anmälda eller för att undvika missnöjda patienter.

Situationen är alltså komplex. Politiker vill tillmötesgå väljarnas krav på allt mer vård, medborgarna har höga förväntningar, och vårdpersonal vågar inte alltid säga nej även när det vore medicinskt försvarbart. I detta läge blir det än viktigare att ha ett ärligt samtal om sjukvårdens begränsningar, vilket de fyra läkarna efterfrågar i sin debattartikel.

Det räcker inte längre att enbart fortsätta skjuta till miljarder, bråka om väntetider och besluta om nya vårdgarantier. För att vården ska bli hållbar på lång sikt krävs en öppen och ärlig diskussion om prioriteringar. Sverige måste börja diskutera inte bara vad sjukvården ska göra, utan lika viktigt – vad den inte ska göra.

Detta är inte en fråga om att spara pengar på bekostnad av patienternas hälsa. Tvärtom handlar det om att använda de resurser som finns på ett smartare sätt. Genom att minska onödig vård kan mer resurser frigöras till dem som verkligen behöver det. Det skulle både förbättra vården för de svårast sjuka och minska risken för att friska eller lindrigare sjuka patienter utsätts för onödiga ingrepp som kan göra mer skada än nytta.

Frågan är om politikerna vågar ta denna diskussion inför valet. Det är betydligt enklare att lova mer resurser än att förklara för väljarna att all efterfrågad vård inte kommer att tillhandahållas. Men för att skapa en långsiktigt hållbar sjukvård med kortare köer och bättre resultat för patienterna är det en diskussion som inte längre kan skjutas upp.