Ledare: Detta är en tragedi – nu måste vi ta hand om varandra

Mindre än ett år efter skolskjutningen på Campus Risbergska i Örebro har Sverige återigen drabbats av en skolattack. Budskapet som sprids i sociala medier är kort och naket: svenska skolor ska vara en trygg plats. Låt oss ta hand om varandra och visa varandra just det.

Campus Risbergska var platsen för den värsta skolskjutningen i svensk historia. Den 4 februari 2025 dödades tio personer när en ensam gärningsman öppnade eld mot elever och lärare. Mannen hade bland annat studerat på skolan och vände efter dådet vapnet mot sig själv. Risbergska är ett vuxenutbildningscenter i Örebro, där många elever har invandrarbakgrund och studerar svenska, matematik och andra ämnen. Dådet skakade hela Sverige.

Nu upprepas mardrömmen. Exakt vad som hänt är fortfarande oklart, men krisstöd har satts in och skolan har stängts. Liksom efter Risbergska-dådet är det politiker, lärare och föräldrar som först höjer rösten. De kräver svar och handling. Ord som ”obehagligt”, ”ofattbart” och ”igen” är återkommande i samtal runt om i landet.

Trygga skolor är en grundbult i ett demokratiskt samhälle. När den tryggheten bryts får det konsekvenser långt bortom den drabbade skolan. Elever blir rädda, personal tvekar inför att gå till jobbet och familjer upplever en påtaglig oro. En skolattack skadar därför inte bara de direkt drabbade. Den skadar allmänhetens tillit till att samhället kan skydda sina barn.

Efter Risbergska-dådet lovade politiker att göra mer. Regeringen tillsatte utredningar om vapenlagstiftning och säkerheten i skolorna. Flera kommuner började se över sina lokaler, byta lås, installera passerkontroll och utbilda personal i utrymning. Allt detta är nödvändigt, men den nya attacken visar att det inte räcker.

Skolsäkerhet har under det senaste året också blivit en allt viktigare bransch. Företag som säljer larm, kameror och låssystem har sett en ökad efterfrågan från skolsektorn. I hela Norden investerar kommuner i säkerhetsteknik. Men enligt flera forskare och trygghetsexperter finns det ingen enskild teknisk lösning som kan stoppa en människa som bestämt sig för att attackera en skola. Dörrar och kameror kan försvåra, men inte ersätta mänskliga relationer och socialt arbete.

En skolattack får också ekonomiska konsekvenser. Avbruten undervisning, sjukskrivningar, krisstöd och längre utredningar kostar kommunerna stora summor. Samtidigt ökar trycket på att anställa fler väktare, kuratorer och specialpedagoger. I ett läge där många kommuner redan brottas med ansträngda budgetar är det en tuff prioritering. Men priset för att inte agera kan vara betydligt högre.

Det förebyggande arbetet handlar om att fånga upp människor tidigt. Många skolattacker i olika länder har utförts av personer som under lång tid varit isolerade, mått psykiskt dåligt eller hamnat i ett våldsbejakande sammanhang. Elevhälsa, ungdomspsykiatri och socialtjänst har en nyckelroll. Efter Risbergska varnade flera organisationer för att dessa verksamheter är kraftigt underfinansierade. Den nya attacken väntas återigen sätta ljuset på resurserna.

Internationella erfarenheter visar att det inte finns något enkelt facit. I länder som länge arbetat med skolskjutningar betonas vikten av att elever och lärare vågar larma. Flera studier pekar också på att en minskad tillgång till vapen har betydelse, men att det sociala skyddsnätet är minst lika viktigt. Efter en attack handlar det om att bearbeta trauma och återupprätta tryggheten.

För Örebro har det gångna året inneburit sorg och långsam bearbetning. Minnet av de tio dödade och alla som skadades finns fortfarande närvarande. Nu tvingas staden och resten av Sverige in i ett nytt sorgearbete. Det är en påminnelse om att skolvåld inte är något som händer någon annanstans. Det sker mitt i samhället, i utbildningens hjärta.

Svenska skolor ska vara en trygg plats. Det är lätt att skriva, men svårt att förverkliga. Den här attacken visar med brutal tydlighet att det krävs både skyddsåtgärder och ett långsiktigt arbete för människors välmående. Och inte minst en gemensam vilja att faktiskt ta hand om varandra. Det är det budskap som nu sprids, med en sorgsen och krävande underton.