Under de senaste åren har den svenska polisens budget fördubblats, vilket har lett till anställningen av 12 000 nya medarbetare. Trots denna ökade resursfördelning har fungerandet inom organisationen inte förbättrats. Anställda beskriver situationen som kaotisk och överväldigande, med ett system som grenat sig ut i en djungel av byråkrati och dokumentationskrav. Medarbetare ser sina arbetsuppgifter som att mata en elefant som ständigt kräver mer data och rapporter, där Excelark blir en av de största tidsätarna.
Det är tydligt att många av dessa problem inte bara är isolerade till polisen, utan också återfinns inom andra sektorer som skolan och vården. Anledningen till den överväldigande byråkratin kan kopplas till ett politikernivå som strävar efter att visa handlingskraft genom initiering av nya uppdrag samt att högre tjänstemän slår ihop verksamheter för att effektivisera. Den centrala styrningen resulterar emellertid ofta i mer formalisering och en ökad mängd administration, vilket i sin tur hindrar de faktiska arbetsuppgifterna från att bli genomförda effektivt.
Den nuvarande situationen inom polisen kan knappast beskrivas som hanterbar. Det finns ett stort antal styrdokument som reglerar polisarbetet; senast som rapporterades av rikspolischefen fanns det 589 sådana dokument, och det finns en överhängande risk att fler har tillkommit sedan dess. Denna komplexitet skapar en paradox där vissa dokument motstrider varandra, vilket gör att polisen som försöker följa en regel omedvetet kan bryta mot en annan. En sådan ineffektivitet undergräver syftet med kvalitetssäkring, där teorin att kontroll skapar kvalitet i tillverkningsprocesser inte nödvändigtvis gäller för brottsbekämpning, som handlar om mänsklig interaktion och flexibilitet.
Micael Säll Lindahl, regionpolischef i Umeå, har inlett ett arbete för att rensa upp bland dessa regler och har i dagsläget infört ett tillfälligt undantagstillstånd som gör att högre chefer inte längre behöver följa alla styrdokument. Detta som en nödåtgärd, men också en uttrycklig signal om allvaret i situationen. Problemet kvarstår emellertid: hur har det blivit möjligt att låta det gå så långt? Det finns en djup ironisk ton i att just organisationen som är ansvarig för att upprätthålla lagarna själva verkar vara fångade i en labyrint av sina egna regelsystem.
Den omfattande byråkratin har resulterat i förlorad tid och resurser, en tid som hellre hade kunnat användas till att bekämpa brott och leverera en tryggare miljö i samhället. Anställda står därför inför en svår utmaning där de inte bara ska hantera brottslighet, utan även en överväldigande mängd administrativa uppgifter, vilket har lett till frustration och ineffektivitet inom polisen. Det är kritiskt att identifiera och förstå bristerna i systemet för att kunna adressera dem och återfå fokus på kärnuppgiften; att skydda och tjäna samhället.
Sammantaget visar denna granskning på ett allvarligt behov av reformer inom polisen och, mer generellt, inom offentlig sektor. Det handlar inte enbart om att öka budgetar eller anställa fler medarbetare, utan om att ifrågasätta och omvärdera hur strukturer och processer är uppbyggda. Genom att minska det administrativa trycket och förenkla byråkratin kan polisen återfå sin styrka och effektivitet i att bekämpa brott, vilket är den kärnuppgift som allmänheten förväntar sig av dem. Det kräver mod, insikt och en vilja att bryta med tidigare vanor och traditioner för att skapa en mer flexibel och responsiv organisation.