Ledare: Hur tänkte regeringen här? Tillväxten och välfärden hotas av den enkelspåriga politiken

Riksdagens beslut om tonårsutvisningar möter växande kritik från näringsliv och akademi

På torsdagen röstade riksdagens socialförsäkringsutskott ned ett förslag om att pausa så kallade tonårsutvisningar – de fall där integrerade 18-åringar tvingas lämna Sverige trots att deras familjer har uppehållstillstånd. Beslutet, som stöddes av Tidöpartierna, har väckt starka reaktioner från flera håll i samhället.

Regeringens politik, som under mandatperioden fokuserat på att minska invandringen och öka utvandringen, möter nu kritik från oväntat håll. Det är särskilt anmärkningsvärt att en majoritet av regeringspartiernas egna väljare ställer sig kritiska till dessa utvisningar, vilket kan fungera som en viktig väckarklocka för den sittande regeringen.

Utöver det rent humanitära perspektivet – att familjer som följt alla regler splittras – växer nu oron kring de ekonomiska konsekvenserna. Allt fler röster varnar för att den förda politiken slår direkt mot något regeringen själv framhåller som prioriterat: Sveriges kompetensförsörjning.

Teknikföretagen och Sveriges Ingenjörer har i en debattartikel i Dagens Industri pekat på att högkvalificerade internationella kandidater väljer bort Sverige på grund av dessa regler. De vill inte riskera att i framtiden separeras från sina barn. Organisationerna rapporterar även att ingenjörer som redan arbetar i landet överväger att lämna Sverige när deras barn hotas av utvisning.

”En ’brain drain’ skulle slå hårt mot företag, tillväxt och välfärd om inte Tidöpartierna stoppar tonårsutvisningarna”, varnar de i sin artikel.

Kritiken kommer även från akademiskt håll. Fackförbundet Sveriges universitetslärare och forskare (Sulf) har uppmärksammat att tonårsutvisningarna och andra skärpningar i migrationslagstiftningen skrämmer bort toppakademiker. Detta framgick i en artikel publicerad i Läkartidningen tidigare i februari.

Vid Karolinska Institutet, ett av landets mest prestigefyllda lärosäten, visar en enkät bland utländska forskare att nästan samtliga anser att den nuvarande migrationslagstiftningen försvårar Sveriges möjligheter att attrahera kompetens. Hela 74 procent av de tillfrågade uppger att de känner sig mindre uppskattade som akademiker i Sverige på grund av den striktare migrationspolitiken.

Denna oro är inte överraskande. Regeringen har under mandatperioden konsekvent signalerat att den vill minska invandringen och öka utvandringen. För högkvalificerade utländska specialister, vare sig de är ingenjörer, forskare eller programmerare, spelar familjesituationen en avgörande roll när de väljer var de ska arbeta och bo.

Den centrala frågan blir därmed: Har regeringen i sitt fokus på att begränsa invandringen förbisett de potentiellt allvarliga bieffekterna av sin politik? Har man glömt att migrationslagarna påverkar alla grupper av invandrare, inklusive de högkvalificerade specialister som landet så väl behöver för sin ekonomiska tillväxt och konkurrenskraft?

Enligt kritikerna borde det vara högsta prioritet att stoppa dessa utvisningar som både splittrar familjer och skadar Sveriges attraktionskraft för internationell kompetens. Men regeringen och Sverigedemokraterna har istället hamnat i långdragna förhandlingar, samtidigt som de röstar ned oppositionens förslag till lösningar.

I en tid när global konkurrens om talang och kompetens blir allt viktigare, riskerar Sverige att hamna i ett sämre läge genom en migrationspolitik som inte differentierar tillräckligt mellan olika typer av invandring. Experter menar att landet måste kunna balansera en restriktiv hållning i vissa avseenden med en öppen och välkomnande attityd mot den kompetens som är avgörande för framtida tillväxt och innovation.

Medan debatten fortsätter står verkliga människoöden på spel – både de ungdomar som riskerar att separeras från sina familjer och det svenska samhället som kan gå miste om värdefull kompetens och de investeringar som redan gjorts i dessa individers utbildning och integration.