Ledare: Sluta låtsas att det här är samma Nato som när vi gick med

Trumps agerande förändrar Nato och Sveriges försvarsrelationer

USA:s militärer står enade bakom Nato utan några tveksamheter, enligt Carl-Johan Edström, generallöjtnant och chef för Försvarsstaben, i en DN-intervju inför konferensen Folk och Försvar. Under mötet i Sälen ville Försvarsmakten främst framhålla Sveriges framgångsrika integration i försvarsalliansen, medan statsminister Ulf Kristersson avfärdade diskussionen om alternativa planer ifall USA skulle lämna Nato.

Bara dagar senare hotade Donald Trump Sverige och andra länder med strafftullar kopplat till sina ambitioner om ett amerikanskt övertagande av Grönland. Händelsen belyser en växande problematik som Sveriges försvarsledning verkar ovillig att öppet diskutera.

Visserligen kan man inte begära att statsministern eller ÖB ska kommentera varje kontroversiellt uttalande från Trump eller detaljerat spekulera kring hypotetiska scenarier. Men det vore rimligt att de öppet erkänner att Nato idag är en förändrad allians jämfört med när Sverige blev medlem för två år sedan.

Förändringen handlar inte enbart om Trumps anspråk på Grönland. Under det senaste året har USA systematiskt omformat sin roll inom försvarsalliansen. Under Trumps första mandatperiod kunde många argumentera för att man skulle fokusera på hans konkreta handlingar snarare än hans retorik. Trots verbala utfall mot Nato fortsatte hans administration då att stärka alliansen, och den nationella säkerhetsstrategin betonade vikten av USA:s militära engagemang.

Nu ser situationen annorlunda ut. USA har dragit tillbaka soldater från Rumänien och minskat sitt stöd till andra östeuropeiska länder. Pentagon planerar enligt Washington Post att reducera hundratals officerstjänster inom Natos byråkrati. Landet har också avstått från militärövningar där man tidigare deltagit och tackat nej till nya militära åtaganden inom alliansen.

Särskilt anmärkningsvärt är att USA:s nya nationella säkerhetsstrategi fastslår att Europa ska överta det ”primära ansvaret” för kontinentens försvar. Samma budskap har enligt Reuters förmedlats direkt till europeiska diplomater. När Sverige anslöt sig till Nato var det en allians där USA intog en tydlig ledarroll och gick i främsta ledet. Detta förhållningssätt existerar inte längre.

Den förändrade situationen innebär att Sverige behöver accelerera sin militära upprustning och snabbt utveckla militära kapaciteter som idag saknas. Även om den senaste krisen kring Grönland slutade med att Trump backade från sina hot under mötet i Davos, har Nato som försvarsallians genomgått en grundläggande förändring.

Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska ledning behöver naturligtvis ha en reservplan om det värsta scenariot skulle inträffa – att USA drastiskt minskar sitt engagemang eller helt lämnar alliansen. Men lika viktigt är att de erkänner att även den nuvarande situationen (plan A) ser radikalt annorlunda ut jämfört med bara för ett år sedan.

Förändringarna i alliansens dynamik påverkar direkt Sveriges säkerhetspolitiska position. Nato-medlemskapet, som många såg som slutpunkten i en lång säkerhetspolitisk resa, har visat sig vara bara början på en ny och mer komplex utmaning. Sverige måste nu navigera i ett försvarssamarbete där USA:s engagemang är mindre förutsägbart och där europeiska medlemsländer förväntas ta ett större ansvar.

För svensk del innebär detta sannolikt behov av ökade försvarsanslag, djupare bilaterala samarbeten med strategiska partners i Europa, och en mer självständig säkerhets- och försvarspolitisk hållning inom ramen för alliansen. Medan våra försvarspolitiska ledare fortsätter att betona framgången med medlemskapet, bör de också vara ärliga med att spelplanen redan har förändrats.