Ledare: Trump och Putin flyttar hela tiden gränserna – Europa låtsas att man vunnit

Trumps och Putins gränser förflyttas medan Europa tar för tidiga segrar

De värsta delarna i Donald Trumps kontroversiella ”fredsplan” för Ukraina, som många anser vara inspirerad av Kreml, har avvärjts, men experter menar att det är ytterst naivt av Europa att betrakta detta som en seger i det pågående diplomatiska spelet.

Under de senaste månaderna har det blivit allt tydligare att både den amerikanska och ryska sidan systematiskt flyttar fram sina positioner i det geopolitiska landskapet, medan europeiska ledare ofta reagerar med en blandning av lättnad och självbelåtenhet när de värsta scenarierna inte förverkligas omedelbart.

Analytiker pekar på ett oroande mönster där gränserna för vad som anses acceptabelt i den internationella politiken ständigt flyttas. Det som för två år sedan skulle ha ansetts otänkbart – såsom direkta kompromisser med Ryssland på Ukrainas bekostnad – diskuteras nu öppet i diplomatiska kretsar.

”Det finns en farlig tendens bland europeiska beslutsfattare att se mindre dåliga utfall som segrar”, säger en källa inom EU-kommissionen som föredrar att vara anonym. ”I verkligheten är detta del av en långsiktig strategi från Putins sida att normalisera det oacceptabla genom att först presentera extrema alternativ.”

Den amerikanska sidan, med Trump i spetsen, har signalerat en radikalt annorlunda inställning till konflikten jämfört med nuvarande administration. Trumps föreslagna ”fredsplan” innehöll ursprungligen element som skulle ha inneburit ett direkt övergivande av delar av Ukrainas suveränitet. Efter intensivt diplomatiskt arbete från främst europeiska länder modifierades de mest kontroversiella punkterna.

Europeiska diplomater har beskrivit detta som en framgång. Men säkerhetsexperter varnar för att själva dynamiken är problematisk. När planens mest extrema delar avvisas, framstår de kvarvarande förslagen – som fortfarande kan vara mycket problematiska – som rimliga kompromisser.

Ekonomiska faktorer spelar en avgörande roll i denna ekvation. Tyskland och Frankrike, som tillsammans utgör EU:s ekonomiska ryggrad, har märkbara ekonomiska intressen som komplicerar deras förhållningssätt. Handelsrelationer med Ryssland och oro för stigande energipriser påverkar beslutsfattandet, även om detta sällan uttrycks explicit.

Samtidigt pågår en diskussion i bakgrunden om Europas långsiktiga säkerhetsarkitektur. NATO:s framtida roll, EU:s försvarssamarbete och den transatlantiska länken står alla inför betydande utmaningar om USA under Trump skulle minska sitt engagemang i Europa.

”Det finns en grundläggande missuppfattning i Europa att vi kan återgå till status quo om vi bara kan överbrygga denna svåra period,” säger en före detta NATO-tjänsteman. ”Sanningen är att det geopolitiska landskapet har förändrats permanent, och europiska ledare har inte fullt ut accepterat detta.”

För Ukraina är situationen särskilt prekär. Medan landet fortsätter sitt försvars- och återuppbyggnadsarbete, måste dess ledare navigera i ett allt mer komplicerat diplomatiskt landskap där deras viktigaste allierade verkar vara villiga att diskutera kompromisser som för bara något år sedan skulle ha varit otänkbara.

President Zelenskyj har upprepade gånger betonat att verklig fred endast kan uppnås genom full respekt för Ukrainas territoriella integritet. Men i takt med att kriget fortsätter, och trötthet sprider sig bland västliga väljare, blir pressen att acceptera mindre gynnsamma villkor allt starkare.

Forskare vid europeiska tankesmedjor varnar för att denna gradvis förskjutna gräns för vad som anses acceptabelt är precis vad både Putin och potentiellt Trump räknar med. Genom att utnyttja västvärldens benägenhet att söka snabba lösningar och politiska segrar, kan de långsamt men säkert förändra landskapet till sin fördel.

För Europa innebär detta en utmaning som kräver mer än bara reaktiva åtgärder. En verklig strategi måste utvecklas som tar hänsyn till de förändrade geopolitiska realiteterna samtidigt som den upprätthåller grundläggande principer om nationell suveränitet och internationell rätt.