Lisa Magnusson: Henrik Jönsson verkar mer intresserad av att ta selfies med makten än att granska den

Den kända profilen Henrik Jonsson kritiseras för närhet till makten

Debatten om journalistikens oberoende har blossat upp igen efter att den inflytelserika opinionsbildaren Henrik Jonsson hamnat i blåsväder. Kritiker menar att Jonsson uppvisar ett mönster där han prioriterar nära relationer med makthavare framför den granskande roll som förväntas av publicister.

I en artikel publicerad i Dagens Nyheter tar skribenten Lisa Magnusson ett kritiskt grepp om Jonssons verksamhet och påstår att han uppvisar större intresse för att ”ta selfies med makten än att granska den”. Artikeln lyfter flera exempel där Jonsson delat bilder på sociala medier tillsammans med ledande politiker och inflytelserika samhällsaktörer.

Magnussons kritik bottnar i en oro över sammanblandningen mellan journalistik och personlig relation till makten, något som länge betraktats som problematiskt inom den journalistiska etiken. Enligt pressetiska regler bör det finnas en tydlig gräns mellan granskare och granskad, en gräns som Magnusson menar att Jonsson regelbundet överskrider.

Fenomenet är inte unikt för Jonsson, utan representerar en bredare trend i dagens medielandskap. Med sociala mediers framväxt har gränserna mellan traditionell journalistik, opinionsbildning och personlig varumärkesbyggnad blivit alltmer otydliga. Influencers och opinionsbildare intar roller som tidigare varit förbehållna etablerade medier, ofta utan samma etiska ramverk.

Medieexperten Anna Bergström, docent i journalistik vid Stockholms universitet, kommenterar fenomenet: ”Vi ser en tydlig förskjutning där vissa opinionsbildare blir kändisar i sin egen rätt. Risken är att den granskande funktionen undermineras när samma personer också söker närhet till makten de ska granska.”

Jonsson själv har tidigare försvarat sitt agerande med att han inte är traditionell journalist utan opinionsbildare, vilket enligt honom ger andra förutsättningar. ”Min roll är att analysera skeenden och föra fram perspektiv, inte att agera som utfrågande journalist”, har han uttryckt i tidigare sammanhang.

Kritiken mot Jonsson kommer i en tid då förtroendet för medier redan är ifrågasatt från flera håll. Enligt Mediebarometerns senaste mätning har förtroendet för traditionella medier sjunkit med nästan 15 procentenheter under de senaste fem åren, medan fler vänder sig till alternativa opinionsbildare för nyheter och samhällsanalys.

Frågan om närhet till makten berör också diskussionen om mediernas demokratiska funktion. Traditionellt har den så kallade tredje statsmakten haft en central roll för att granska de andra statsmakterna – riksdag och regering. När denna funktion försvagas påverkas även det demokratiska systemets kontrollmekanismer.

Flera medieorganisationer har också reagerat på utvecklingen. Publicistklubben planerar en temakväll om medieetik i det nya medielandskapet och Journalistförbundet har uppdaterat sina etiska riktlinjer med särskilda rekommendationer kring sociala medier och närhet till makten.

”Det handlar om trovärdighet”, säger Lars Ericson, ordförande i Publicistklubben. ”Om publiken uppfattar att det finns jävsförhållanden eller andra bindningar till makten, spelar det ingen roll hur korrekt rapporteringen är – förtroendet är redan skadat.”

Debatten om Jonssons förhållningssätt till makten belyser också den svåra balansgång som många medieaktörer idag navigerar. Samtidigt som sociala medier kräver personlig närvaro och autenticitet, måste journalistikens grundläggande principer om oberoende och kritisk granskning upprätthållas.

För Henrik Jonsson återstår att se om kritiken kommer att påverka hans arbetssätt eller hur hans publikationer tas emot. Klart är dock att diskussionen om journalistikens oberoende lär fortsätta i en tid när medielandskapet befinner sig i konstant förändring och nya röster tar plats i den offentliga debatten.