Max Hjelm: Den amerikanska demokratin dör inte i mörkret – utan i bländande ljus

I början av 2017 antog tidningen Washington Post en ny slogan: ”democracy dies in darkness”. Detta kraftfulla uttryck, hämtat från en av tidningens journalister som avslöjade Watergateskandalen på 1970-talet, påminner oss om journalistikens fundamentala roll i att avslöja maktmissbruk. Det var just denna granskning som visade hur Richard Nixon och hans medarbetare hade spionerat på Demokraterna – en händelse som slutligen ledde till presidentens avgång.

I dagens USA står vi inför en ny typ av demokratisk kris. När Donald Trump första gången vann presidentvalet insåg han snabbt att den granskande journalistiken utgjorde ett hinder för hans sätt att utöva makt. Hans reaktion blev att systematiskt undergräva mediernas trovärdighet genom att stämpla journalister som ”fake news” och ”folkets fiender”.

Denna fientliga inställning till pressen har fortsatt genom åren. Trumpadministrationen har vid flera tillfällen portat journalister från pressbriefingar och stämt mediehus i ett försök att tysta kritiska röster. Trots detta har den tredje statsmakten fortsatt att fullgöra sin demokratiska funktion genom att lyfta fram och granska maktmissbruk.

Det oroväckande är dock att Trump inte låter allmänhetens vetskap om hans handlingar begränsa honom. Vi bevittnar en pågående autokratisering av världens mäktigaste demokrati, och det sker helt öppet.

När Trump får höra att han inte har befogenhet att sätta in nationalgardet mot delstater på eget bevåg, svarar han med en häpnadsväckande arrogans: ”Jag får göra vad jag vill, jag är president.” Detta uttalande avslöjar en grundläggande missuppfattning om den amerikanska presidentens roll och befogenheter enligt konstitutionen.

Än mer oroande är hur Trumpadministrationen agerat i strid med högsta domstolens beslut gällande utvisningar, och sedan skrytit om det på sociala medier. När demokrater uppmanat militären att inte följa olagliga order, har Trump beskrivit detta som ”uppviglande beteende” som potentiellt kan ”bestraffas med döden” – ett uttalande som står i stark kontrast till demokratiska principer.

Trump har öppet kallat sig själv för en kung, talat om att avskaffa konstitutionen och antytt planer på att sitta kvar som president längre än de två mandatperioder som grundlagen tillåter. När han nyligen beslutade att riva delar av Vita huset utan nödvändiga godkännanden, var det inte något som skedde i hemlighet utan snarare en öppen demonstration av makt.

Den amerikanska demokratin dör inte i mörkret som Washington Posts slogan varnar för – den åderlåts i bländande dagsljus, medan världen ser på.

Hur är detta möjligt i ett land som länge betraktats som demokratins främsta förkämpe? En del av förklaringen finns i det Trump själv insåg redan under sin första presidentkampanj 2016. Han konstaterade då att hans anhängare var extremt lojala: ”Jag skulle kunna skjuta någon utan att förlora väljare.”

Denna obrottsliga lojalitet har visat sig vara en farlig faktor i den amerikanska politiken. När väljare accepterar och försvarar beteenden som strider mot demokratiska principer enbart för att de kommer från ”deras” kandidat, skapas en grogrund för autokratisering.

Utvecklingen i USA är en påminnelse om demokratins skörhet. Även de mest stabila demokratiska systemen kan urholkas när tillräckligt många är beredda att acceptera normförskjutningar och maktöverträdelser från sina ledare.

För demokratier världen över, inklusive Sverige, är detta en viktig läxa. Demokratiska institutioner och normer måste ständigt värnas och försvaras. Annars riskerar vi att se dem sakta men säkert brytas ned – inte i mörkret, utan mitt framför våra ögon.