Så bra är de alkoholfria kopiorna jämfört med originalen

Alkoholfritt öl har vuxit från en nischprodukt till en av de mest prioriterade kategorierna i bryggeribranschen. Hälsotrender, hårdare attityder till alkohol i trafiken och en allt större medvetenhet om vad man dricker har fått nästan alla stora bryggerier att lansera egna varianter. I Sverige räknas drycker med upp till 0,5 volymprocent alkohol som alkoholfria. Den halva procenten spelar en avgörande roll för hur ölet faktiskt smakar.

Den utvecklingen har förändrat synen på alkoholfria öl inom hela bryggerinäringen. Det handlar inte längre bara om att komplettera sortimentet; i dag är de här produkterna en strategisk tillväxtmarknad. Nästan alla globala storbryggerier har egna satsningar på alkoholfria produkter, och den svenska marknaden är inget undantag.

De flesta stora bryggerier använder samma grundmetod: de brygger ett vanligt öl och avalkoholiserar det. Eftersom etanol är en viktig smakbärare kan de därefter återföra en mindre mängd alkohol, där mycket av den ursprungliga smaken sitter. Därför blir 0,5-procentiga öl ofta mer öllika. I den kategorin utmärker sig Mariestads från Spendrups. Det svenska märket har lyckats behålla både kropp och beska, vilket ger en tydlig påminnelse om originalet. Carlsberg Pilsner, som kommer från Danmark, störs av en sötma som inte finns i originalversionen. Staropramen, ett av Tjeckiens mest kända ölexportmärken, och Ey’Bro blir däremot för lätta och smaklösa. Av alkoholiseringsprocessen är kostsam. Det förklarar också varför de alkoholfria flaskorna ofta kostar nästan lika mycket som originalölen, trots att alkoholskatten är lägre eller obefintlig.

När alkoholen försvinner helt blir utmaningen betydligt större. För de helt alkoholfria ölen måste bryggerierna kompensera med något annat: sötma, aromer, tydlig jästkaraktär eller torrhumling. Det är svårt att lyckas med. Ett tydligt exempel är 1664 Blanc, en öl i belgisk veteölstradition med tydliga inslag av apelsin och koriander. De aromerna borde ha funnits kvar, men i den alkoholfria versionen tar sötman över och resultatet upplevs som läskliknande. Bättre går det för Leffe, ett belgiskt klosterölsmärke med en rund maltkropp. Där kompenseras alkoholvärmen med en balanserad sötma, och jästaromerna avslöjar släktskapet med originalet. Heineken och Stella Artois, två av världens mest sålda lagerölsmärken, tappar i stället det mesta av sin karaktär. Beskan och längden försvinner, och kvar finns en sädesaktig eftersmak.

En egen kategori utgör de så kallade råfruktsölen. De är bryggda med råvaror som inte mältats, vanligen ris eller majs, för att skapa ett lätt öl – både till kropp och smak. Här hittar man storsäljare som Peroni, Corona, Estrella Damm och Asahi, globala varumärken med ursprung i Italien, Mexiko, Spanien och Japan. De är gjorda för att avnjutas kalla och är sällan särskilt komplexa. I sina alkoholfria versioner blir de ännu tunnare. I provningen var svårigheten att över huvud taget skilja dem åt. I flera fall låg de närmast vatten med en svag beska. Det positiva var att de höll sig fräscha och torra även när temperaturen steg. Estrella Damm, från det spanska bryggeriet Damm, lyckades bäst med en viss fruktighet, majssötma och något högre beska. Corona och Asahi smakade så lite att ölkänslan nästan försvann helt. Den här typen av öl har byggt sin framgång på en lätt och uppfriskande profil snarare än på djup. När alkoholen försvinner finns därför inte mycket kvar att falla tillbaka på.

Mitt bland alla brister finns dock ett undantag, och det är tydligt. Guinness Draught 0,0 är så nära originalet att det är svårt att skilja dem åt. Det beror bland annat på ölets fylliga karaktär. Den rostade malten ger smaker av kaffe, mörk choklad och kavring, beskan har samma balans som i originalversionen och kvävet i stället för kolsyra ger den där krämiga munkänslan som stouten är känd för. Kort sagt lyckas Guinness med smak, kvalitet och utseende. Den bedriften visar att det går att komma betydligt närmare originalet än vad de flesta konkurrenter klarar.

Provningen visar att den som väljer alkoholfritt fortfarande ofta gör en smakmässig kompromiss. Varumärkena levererar sällan samma upplevelse som originalen, och det är framför allt de ljusa, enkla lagerölen som har svårast att klara övergången. Men samtidigt visar Guinness att det faktiskt går att brygga alkoholfritt med mycket hög kvalitet. I takt med att efterfrågan fortsätter att växa lär fler bryggerier försöka göra om det konststycket.