En av de mest inflytelserika men samtidigt mest undangömda figurerna i Irans maktelit har inte visat sig offentligt på över tre månader. General Ahmad Vahidi, som tros vara en av de få personer som har direkt kontakt med landets högste ledare Mojtaba Khamenei, har länge varit en central gestalt inom iransk politik och militär makt.

Vahidi har tjänstgjort som både försvars- och inrikesminister under den hårdföra iranska regimen. I mars i år tog han över rollen som ledare för revolutionsgardet, efter att hans företrädare dödades i en amerikansk attack i början av kriget. Övergången markerade en betydelsefull maktförskjutning inom Irans militära ledning vid en kritisk tidpunkt.

När Vahidi tillträdde sin nya position antog Iran en, om möjligt, ännu hårdare linje i de indirekta kontakterna med USA:s president Donald Trump, enligt The New York Post. Tidningen, som vanligtvis ses som relativt Trumpvänlig, kallar generalen för ”Trumps främsta hinder för fred.”

Enligt den Washington-baserade tankesmedjan ISW kontrollerar Ahmad Vahidi och hans närmaste män inte bara Irans militära operationer utan även landets förhandlingspolitik. Detta innebär att en enskild person har enormt inflytande över både militära och diplomatiska strategier, vilket är ovanligt även i auktoritära regimer.

En källa med insikt i medlingsprocessen berättar för nyhetsbyrån AP att Vahidis förhandlingsroll har blivit ännu viktigare efter att samtalsrundor i Pakistan i april mellan parterna inte gav några resultat. Förhandlingarna, som genomfördes under stora säkerhetsåtgärder, slutade i dödläge, vilket förstärkte Vahidis position som den som styr Irans förhandlingsstrategi.

Irans strategi att hålla Hormuzsundet stängt har fått omfattande globala konsekvenser. Genom att blockera detta kritiska sund har Iran effektivt skurit av världsmarknadens tillgång till fossila bränslen från Persiska viken. Hormuzsundet är en av världens viktigaste vattenvägar för oljetransporter, och stängningen har bidragit till den globala energikris som många fruktade skulle uppstå vid krigets början.

Utöver blockaden har iranska attacker mot oljeanläggningar, hotell och infrastruktur i angränsande arabländer eldat på instabiliteten i hela regionen. Dessa attacker har skapat en säkerhetssituation där grannländerna måste investera kraftigt i försvar och beredskap, vilket ytterligare försvagar regionens ekonomiska stabilitet.

”Han kommer från en ståndpunkt av ’oändlig revolution, oändligt motstånd’,” säger Iran-experten Kenneth Katzman från tankesmedjan Soufan till AP, ”och han tror att USA alltid måste konfronteras.” Denna ideologiska hållning präglar tydligt Vahidis ledarskap och förklarar varför förhandlingar med västerländska makter har varit så komplicerade.

Vahidis förflutna är kraftigt belastat. Sedan 2007 har han varit eftersökt av Interpol, anklagad för att ha spelat en central roll i terroristbombningen av ett judiskt center i Argentina 1994. Attacken var en av de blodigaste terrordåden i Sydamerikas historia, där 85 människor miste livet och hundratals skadades. Trots den internationella efterlysningen har Vahidi kunnat fortsätta sin karriär inom den iranska maktstrukturen, vilket visar på regimens bristande respekt för internationell lag.

Hans uppstigning till ledare för revolutionsgardet markerar en förskjutning mot en ännu mer konfrontativ linje från Irans sida. Revolutionsgardet är inte bara en militär styrka utan även en ekonomisk och politisk maktfaktor i Iran, med kontroll över stora delar av landets ekonomi och infrastruktur.

Att Vahidi har försvunnit från offentligheten i över tre månader väcker frågor om hans roll och säkerhet. Vissa analytiker menar att hans frånvaro kan tyda på interna maktstrider, medan andra tror att han arbetar bakom kulisserna med känsliga förhandlingar eller militära operationer.