I december började en federal immigrationsoperation i Minneapolis-Saint Paul när agenter från ICE anlände för att fullfölja president Trumps vallöfte om att deportera migranter som kommit till landet illegalt. Tvillingstäderna hade präglats av en rad bedrägerifall med kopplingar till somalier, och Vita huset hävdade att immigrationsofficerare skulle gripa och deportera ”bedragare, mördare, våldtäktsmän och gängmedlemmar.”

Stadens lokala myndigheter hade tagit avstånd från initiativet. Det var då en gräsrotsrörelse vid namn Defend 612 föddes, berättar Sarah Stephens, som arbetar som agent inom musikindustrin och är aktiv i League of Women Voters.

”612 är vår riktnummer i Minneapolis, därav namnet. Vi organiserade oss digitalt och startade lokala Signal-grupper i de olika stadsdelarna,” förklarar hon. Signal är en krypterad meddelandeapp som gör det möjligt för aktivister att kommunicera säkert.

Stephens gick med i januari. Då hade andra aktivister, bland annat från Chicago där gränspolis tidigare genomfört räder, redan delat med sig av sina erfarenheter och tränat invånare i Minneapolis. Tillsammans utvecklade de en teknik för dem som ville visa sitt missnöje med immigrationspolisen och dokumentera vad som hände.

”Det är lagligt att ta foton och filma, och i Minnesota kan man stå åtta fot, ungefär 2,4 meter, från en federal officer. Vi noterade det,” säger Stephens.

De många Signal-grupperna hade olika syften. Vissa hjälpte papperslösa invandrare som gått under jorden att köpa mat. Andra följde med migranter till arbete eller skola. Och några grupper, som den Sarah Stephens var del av, fungerade som en form av snabbinsatsstyrka som larmade när ICE eller andra federala gränspoliser befann sig i området. I sådana fall uppmanades medlemmar att snabbt ta sig ut på gatorna med sina plånböcker och smartphones.

Larmet och ljudnivån var en del av strategin. Det fungerade som en omedelbar protest som ofta fick ICE-agenterna att tappa koncentrationen eller bli irriterade, enligt Stephens. ”De svor åt oss ibland, knuffade oss eller använde pepparspray mot oss observatörer,” berättar hon.

Andra Minneapolis-invånare som intervjuats har liknande upplevelser. Filmproducenten Alexander, som inte vill uppge sitt efternamn, säger att de flesta människor i hans område ser ICE som president Donald Trumps privata armé. Motståndet bland invånarna var massivt och kreativt, berättar han. ”Ett lokalt företag lät aktivister trycka T-shirts gratis. Andra öppnade sina dörrar för aktivister att komma in och värma sig eller hjälpte till att dela ut gasmasker.”

Den andra delen av strategin var dokumentation. Detta visade sig vara avgörande i fallet med sjuksköterskan och amerikanska medborgaren Alex Pretti, som sköts till döds vid en federal polisräd i slutet av januari. Omedelbart efter skjutningen beskrevs Pretti, som tidigare fångats på kamera när han slogs med federala officerare, som ”ett hot” och en ”inhemsk terrorist” av bland annat den dåvarande amerikanska ministern för inrikes säkerhet Kristi Noem.

”Vi kunde motbevisa Noem. Vi hade fyra eller fem videor tagna från olika vinklar som kunde visa att Alex Pretti inte utgjorde något hot,” säger Sarah Stephens.

Tidigare i januari sköts en annan amerikan, Renee Good, en trebarnsmamma, till döds av federal polis en kort bit därifrån. Detta resulterade i stora protester i tvillingstäderna. Sarah Stephens säger dock att hon är stolt över att demonstrationerna var relativt fredliga, att Minneapolis ”inte brann som efter mordet på George Floyd.”

”Jag tror att Donald Trump hoppades att det skulle bli upplopp så att han kunde åberopa Insurrection Act och skicka in soldater,” säger hon.

Sådana förberedelser fanns. 1 500 soldater sattes i beredskap i januari ifall presidenten ville åberopa den över 200 år gamla ”upprorslagen” för att kväsa protester, enligt The Washington Post. Men trots ilskan som kokade på gatorna var de flesta demonstrationer fredliga. I mars stämde delstaten Minnesota den amerikanska federala regeringen för skjutningarna.

Kort efter Alex Prettis död meddelade Donald Trump att operationen i Minneapolis skulle trappas ner. Han bytte också ut gränspolischefen Greg Bovino, som hade framställts i media som en hårdlinjare. I februari sa den nye amerikanska gränspoliskommissionären Tom Homan att den särskilda operationen skulle avvecklas.

Men det betyder inte att ICE har lämnat Minnesota. Gränspolisagenter genomför fortfarande räder i delstaten och omgivande områden. Defend 612-observatörer har registrerat mer än 3 500 migranter som flugits ut från delstaten i handfängsel och fotbojor mellan januari och mitten av maj, enligt Stephens. ”Många av dem är legitima asylsökande,” betonar hon.

Vad säger hon då till dem som tycker att ICE gör ett bra jobb, att de griper kriminella och att det är fel att stoppa dem?

”Jag svarar att vi behöver migranterna. De är våra grannar och vår arbetskraft. Det måste finnas ett sätt för dem att vara här lagligt, att komma ut ur skuggorna,” säger Stephens. Men, tillägger hon, migranter som begår brott måste åtalas, precis som alla i USA.

Under de senaste veckorna har Sarah Stephens och hennes kollegor delat strategin med ljud och dokumentation med likasinnade i Michigan, Florida och Montana – platser där man vill vara förberedd på möjliga ICE-operationer. Hon har pratat öppet om frustrationen när deras Signal-grupp infiltrerades och hur skrämmande det kan vara att stå framför upprorsutrustade ICE-agenter.

Men hon har också talat om styrkan i fredligt motstånd tillsammans med grannar och bekanta. ”Vi fick bort ICE från gatorna. Jag är stolt över vårt motstånd,” säger hon.

ICE, Immigration and Customs Enforcement, är en federal brottbekämpande myndighet med över 20 000 anställda och mer än 400 kontor i USA och världen. Organisationen grundades 2003 i kölvattnet av terrorattackerna den 11 september 2001, med uppdraget att skydda USA mot gränsöverskridande brottslighet och illegal invandring.