En olycksutredning visar att en kombination av tekniska problem och mänskliga faktorer ledde till att en evakuering inleddes för sent när ett fartyg sjönk. Händelsen, som kostade en person livet, uppmärksammas nu i en rapport från Statens haverikommission (SHK).

Enligt utredningen berodde den försenade evakueringen på flera samverkande faktorer. Ett trasigt larmsystem, begränsad kunskap bland besättningen samt en hög arbetsbelastning identifieras som de huvudsakliga orsakerna till att kritiska beslut inte fattades i tid. Denna kombination av omständigheter fick förödande konsekvenser när situationen snabbt förvärrades.

SHK:s rapport slår fast att fartyget sjönk efter att en stor mängd vatten trängde in i en vattentät sektion. Utredarna bedömer att inträngningen ”troligen var ett resultat av mindre skador på skrovet”. Det trasiga larmet innebar att besättningen inte upptäckte vattenläckaget förrän situationen redan var kritisk, vilket kraftigt minskade möjligheterna att vidta räddande åtgärder.

Ombord på fartyget befann sig fyra personer när händelsen inträffade. Tre av dem lyckades ta sig upp på fartygets timmervagn och räddades därifrån. Den fjärde personen hittades senare död inne i fartyget. Omständigheterna kring dödsfallet understryker allvaret i den försenade evakueringen och de brister som identifierats i utredningen.

Rederiet som äger fartyget har dock framfört kraftig kritik mot SHK:s slutsatser. I ett uttalande till Piteå-Tidningen menar rederiets ägare att ”Haverikommissionen spekulerar i att det varit en grundstötning” och att denna förklaring ”inte är förenlig med verkligheten”. Rederiets invändningar tyder på en betydande oenighet om vad som faktiskt orsakade skrovskadorna som ledde till vatteninträngningen.

Frågan om huruvida fartyget råkade ut för en grundstötning eller om skadorna uppstod på annat sätt är central för att förstå händelseförloppet. En grundstötning skulle kunna förklara de ”mindre skador på skrovet” som SHK refererar till, men rederiets bestridande av denna teori reser frågor om vilka andra faktorer som kan ha varit inblandade.

Det trasiga larmsystemet lyfts fram som en särskilt kritisk faktor i utredningen. Moderna fartyg är utrustade med omfattande säkerhetssystem som ska varna besättningen vid tecken på vatteninträngning eller andra akuta problem. När sådana system inte fungerar försätts besättningen i en mycket sårbar situation, särskilt om andra faktorer som tidspress och begränsad erfarenhet också spelar in.

SHK:s rapport betonar också betydelsen av kunskap och utbildning bland besättningsmedlemmar. Begränsad kunskap om fartygets system och rutiner för nödsituationer kan få allvarliga konsekvenser när varje sekund räknas. Kombinationen av bristfällig kunskap och hög arbetsbelastning skapade en situation där varningssignaler kan ha förbisetts eller missförståtts.

Händelsen belyser bredare säkerhetsfrågor inom sjöfartsindustrin. Underhåll av säkerhetsutrustning, kontinuerlig utbildning av personal och hantering av arbetsbelastning är alla områden som kräver konstant uppmärksamhet för att förhindra liknande tragedier. När flera säkerhetslager brister samtidigt, som i detta fall, ökar risken för katastrofala följder dramatiskt.

För de anhöriga till den omkomne och de överlevande besättningsmedlemmarna representerar händelsen en tragedi vars fulla omfattning sträcker sig långt bortom de tekniska förklaringarna. Den pågående diskussionen mellan SHK och rederiet om händelseförloppets exakta detaljer kan förhoppningsvis bidra till att förtydliga vad som gick fel och hur liknande olyckor kan förhindras i framtiden.

Haverikommissionens arbete syftar ytterst till att förbättra säkerheten till sjöss genom att grundligt analysera olyckor och identifiera förbättringsområden. Även om rederiets ägare ifrågasätter vissa slutsatser i rapporten, kvarstår de identifierade bristerna i larmsystem, kunskap och evakueringsrutiner som viktiga lärdomar för hela branschen.