Svenska läkarförbundets rapport avslöjar att svårt sjuka patienter väntar längre på operation än de med god hälsa. Skillnaden är särskilt tydlig vid ryggoperationer, där friska patienter förra året väntade i genomsnitt 42 dagar medan allvarligt sjuka fick vänta 115 dagar.

Vårdgarantin, som ska säkerställa att patienter får behandling inom 90 dagar, verkar inte fungera lika effektivt för alla. Svenska Läkarförbundet har i sin nya undersökning gått bortom de vanliga effektivitetsmåtten och istället tittat på hur lång tid patienter faktiskt väntar och vilka som väntar längst. I fokus för studien stod tre typer av ingrepp: ryggoperationer, knäplastik och höftledsoperationer.

Resultaten visar ett tydligt mönster. Patienter med flera sjukdomar eller komplicerade medicinska tillstånd tvingas vänta betydligt längre på vård jämfört med i övrigt friska patienter. Detta fenomen är mest uttalat för ryggoperationer, där friska patienter hade en medianväntetid på 42 dagar medan allvarligt sjuka fick vänta nästan tre gånger så länge – 115 dagar.

Förklaringen ligger enligt rapporten i hur vårdsystemet är uppbyggt. Friska patienter kan ofta slussas vidare till privata vårdgivare, där köerna generellt är kortare. Patienter med flera sjukdomar måste däremot opereras på sjukhus med tillgång till intensivvård och eftervård. Samtidigt råder det brist på vårdplatser på grund av personalbrist.

”För oss som arbetar inom vården är resultaten ingen stor överraskning. När man gör kortsiktiga, riktade satsningar kan det leda till misstag,” säger Hanna Kataoka, ordförande för Svenska Läkarförbundet.

Hon syftar på att regionerna får öronmärkta pengar för att utföra fler operationer av en viss typ, exempelvis knäplastiker. ”Det blir en finare statistik för en viss begränsad kö. Men det betyder inte att tillgängligheten i vården blir bättre totalt sett,” förklarar Kataoka.

De regionala skillnaderna är också anmärkningsvärt stora. I Gävleborg behövde patienter förra året endast vänta 43 dagar på en ryggoperation, medan väntetiden i Västerbotten och Uppsala var 180 respektive 182 dagar. Vissa patienter i Västerbotten fick vänta så länge som tre år på sin operation.

”Riktade statsbidrag för enskilda diagnoser kan vara rätt i en region men fel i en annan. Det hade gett mer valuta för pengarna om regionerna själva hade fått rikta medlen utifrån behov,” säger Kataoka.

Det svenska sjukvårdssystemet, som länge har präglats av principen om vård på lika villkor, visar nu tydliga tecken på att inte kunna leva upp till detta ideal. Trots vårdgarantins intentioner tycks vissa patientgrupper systematiskt nedprioriteras till förmån för dem vars vård är enklare att administrera eller passar in i särskilda satsningar.

Läkarförbundet anser att det viktigaste är att öka tillgängligheten för de mest allvarligt sjuka. ”Det handlar om att bemanna sjukvården, att ha tillräckligt med läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal. Det handlar om breda, långsiktiga satsningar på både att rekrytera och behålla personal,” säger Hanna Kataoka.

Rapporten innehåller detaljerad statistik som visar skillnaderna för olika ingrepp. För ryggoperationer är skillnaden mest dramatisk med en medianväntetid på 42 dagar för friska patienter jämfört med 115 dagar för de allvarligt sjuka. Vid knäplastik är motsvarande siffror 97 dagar för friska och 136 dagar för allvarligt sjuka patienter. Även för höftledsoperationer finns en skillnad: 81 dagar för friska patienter och 91 dagar för allvarligt sjuka.

Rapporten aktualiserar en grundläggande debatt om hur svenska hälso- och sjukvårdsresurser fördelas och hur kortsiktiga politiska lösningar ibland kan leda till oavsiktliga konsekvenser för de mest utsatta patienterna. Den pekar också på behovet av att utveckla nya mätmetoder som bättre speglar den verkliga tillgängligheten i vården, särskilt för patienter med komplexa vårdbehov.