Språklig kritik hindrar sverigefinnar från att utveckla sitt finska

I sin uppväxt fick Kalle Kinnunen höra av en svenskspråkig klasskompis att finska är världens fulaste språk. Samtidigt har han från finsktalande personer i Sverige fått kommentarer om att hans finska inte räcker till. Denna typ av kritik kan skapa hinder för språkutveckling bland sverigefinnar, något som språkexperter nu uppmärksammar.

”Språket behöver vara i en mylla där det får växa. På samma vis som man inte får potatis att må bra av desinfektionsmedel hjälper man inte språket att utvecklas genom destruktiv kritik,” säger Kinnunen.

Dessa erfarenheter är inte unika. Många sverigefinnar upplever negativa kommentarer både från det svenska majoritetssamhället och från andra finsktalande. Detta skapar en dubbel utsatthet som kan försvåra språkinlärning och språkbevarande.

Sari Pesonen, revitaliseringsexpert på Institutet för språk och folkminnen, framhåller att felsägningar inte bör betraktas som misstag utan snarare som ett positivt tecken på att man aktivt använder språket. Hon understryker att språkutveckling kräver mod att tala, även när man riskerar att säga fel.

”Om en språkpolis börjar kritisera ens språk borde man kanske ge nya uppgifter till polisen, så att den uppmuntrar i stället för att kritisera,” säger Pesonen.

Finska är ett av Sveriges fem officiella minoritetsspråk och har en särskild ställning i landet. Trots detta status har språkets användning minskat bland yngre generationer sverigefinnar. Statistik från Språkrådet visar att allt färre unga sverigefinnar behärskar finska flytande, och många tvekar att använda språket offentligt.

Den finsktalande minoriteten i Sverige har anor från 1500-talet, men den största gruppen kom under arbetskraftsinvandringen på 1960- och 70-talen. Idag uppskattas cirka 450 000 personer i Sverige ha finsk bakgrund. Trots detta kulturarv upplever många unga sverigefinnar en ambivalent relation till det finska språket, delvis på grund av den typ av kritik som Kinnunen beskriver.

Språkrevitalisering – att återuppliva och stärka användningen av ett språk som riskerar att försvinna – har blivit en allt viktigare fråga för minoritetsspråk i Sverige. Institutet för språk och folkminnen arbetar aktivt med denna fråga för alla minoritetsspråk, inklusive finskan.

”En tillåtande miljö är avgörande för språkbevarande. Språk är inte bara kommunikation utan även en viktig del av kulturell identitet,” förklarar Pesonen. ”När vi kritiserar någons språkanvändning kritiserar vi indirekt också deras identitet.”

Forskning visar att tvåspråkighet har positiva effekter på kognitiv utveckling och att förmågan att behärska flera språk stärker hjärnans flexibilitet. Trots dessa fördelar möter många sverigefinnar attityder som motverkar tvåspråkighet.

I söndagens program ”15 minuter från Uutiset” diskuterade Kalle Kinnunen och Sari Pesonen just dessa hinder för sverigefinnar att utveckla sitt finska språk. Programmet belyser den komplexa situation som många minoritetsspråkstalare befinner sig i, där de måste navigera mellan olika språkliga förväntningar och attityder.

Utbildningsväsendet spelar också en viktig roll. Rätten till modersmålsundervisning är lagstadgad, men resurser och kvalitet varierar kraftigt mellan olika kommuner. Många sverigefinska föräldrar vittnar om svårigheter att få tillgång till god finskundervisning för sina barn.

Både Kinnunen och Pesonen framhåller att uppmuntran och ett tillåtande klimat är nyckeln till att stärka det finska språket i Sverige. Genom att skapa trygga rum där människor vågar använda språket, även med brister, kan den finska språkkompetensen stärkas för kommande generationer.

”Det handlar om att vända perspektivet – från att se brister till att se möjligheter,” avslutar Pesonen.