USA och Iran har ingått ett nytt avtal som enligt president Donald Trump ska förhindra att Iran utvecklar kärnvapen. Men experter och tidigare tjänstemän ifrågasätter om överenskommelsen verkligen är bättre än det tidigare kärnavtalet från 2015, som Trump själv bröt upp.

”Obumas avtal var en väg till kärnvapen för Iran, pengar och alltihop, ett av de sämsta och dummaste avtalen USA någonsin gjort. Vårt avtal är en MUR mot att Iran någonsin får ett kärnvapen, raka motsatsen till Obuma,” skrev president Trump på sociala medier förra helgen, med avsiktliga felstavningar av Barack Obamas namn.

Det avtal Trump kritiserar är Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA) från 2015, där den dåvarande presidenten Barack Obama var en drivande kraft. JCPOA låste effektivt ner Irans kärnvapenprogram genom strikta begränsningar. Internationella atomenergiorganet IAEA verifierade att Iran höll sin urananrikning långt under den koncentration som krävs för att producera vapen. I utbyte lättade USA och andra västländer på ekonomiska sanktioner.

Men i maj 2018 meddelade Trump att USA lämnade överenskommelsen. Hårda ekonomiska sanktioner återinfördes, JCPOA kollapsade, och Iran ökade gradvis sin urananrikning som svar på de nya sanktionerna.

## Svårt att jämföra avtalen

Nu hävdar presidenten att USA har förhandlat fram ett bättre avtal med Iran. Men att jämföra de två överenskommelserna är svårt, enligt experter.

”Islamiska republiken Iran bekräftar att den inte kommer att skaffa eller utveckla kärnvapen,” framgår det av det nya 14-punktsavtalet. Men dokumentet fokuserar i övrigt främst på konventionella vapen, en återöppnad Hormuzsund och lättade sanktioner – med möjlighet till betydligt större lättnader än under JCPOA.

Trump har tidigare krävt att ett avtal även ska begränsa Irans missilprogram och stöd till proxygrupper som Hizbollah, men det nya avtalet nämner ingenting om detta.

”Allt vi hört hittills är att de bekräftar att de inte ska skaffa kärnvapen, vilket är vad de sagt hela tiden,” konstaterade Kurt Volker, tidigare USA:s NATO-ambassadör, i en intervju med CNN tidigare i veckan.

## Uranförrådet den stora utmaningen

Enligt det nya avtalet har USA och Iran kommit överens om att ”lösa hanteringen” av anrikat uran. Frågan ska nu diskuteras under de kommande 60 dagarna, men här ligger en av de största utmaningarna.

”Det han måste göra är ännu svårare än vad vi var tvungna att göra 2015, eftersom vi inte behövde hantera ett uranlager som närmar sig det som behövs för ett kärnvapen,” förklarade Wendy Sherman, USA:s chefsförhandlare under JCPOA-samtalen, för The New York Times.

Även Barack Obama själv uttrycker tvivel om det nya avtalets effektivitet.

Det är tveksamt om överenskommelsen kommer att skilja sig nämnvärt från den tidigare, sa han till ABC News under veckan. Han tillade att det inte är möjligt att ”mobba eller bomba” sig fram till lösningar: ”Man skulle kunna tro att vi lärt oss det vid det här laget.”

## Från begränsning till upptrappning

JCPOA undertecknades 2015 mellan Iran och ”P5+1” – de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd (Frankrike, Kina, Storbritannien, Ryssland och USA) plus Tyskland och EU. Avtalet var resultatet av långa och komplexa förhandlingar.

Under JCPOA tilläts Iran endast att anrika en viss mängd uran till en relativt låg renhet på 3,67 procent, långt från den nivå som krävs för kärnvapen men tillräckligt för civila ändamål. Omvärlden skulle också ges större transparens och tillgång till inspektioner. I gengäld skulle omfattande sanktioner lyftas.

Men när Trump drog sig ur avtalet 2018 och införde strängare sanktioner, reagerade Iran genom att trappa upp sin anrikning och sina lager av uran. I flera års eskalering och regionala konflikter har USA tidigare krävt att Iran helt ska sluta anrika uran. Iran har invändigt att alla länder som undertecknat icke-spridningsavtalet har rätt att anrika uran för civila ändamål.

Enligt FN:s internationella atomenergiorganet IAEA hade Iran anrikat omkring 440 kilogram uran till 60 procent innan det 12-dagars krig som utkämpades 2025. Kärnvapen kräver normalt en anrikningsnivå på minst 90 procent, men tekniskt sett är steget från 60 till 90 procent betydligt kortare än tidigare steg i anrikningsprocessen.

Iran har länge hävdat att landet inte har för avsikt att skaffa kärnvapen, och att deras kärntekniska program endast är avsett för civila ändamål som energiproduktion.