Europeiska unionen står inför en dramatisk förändring i sin migrationspolitik när allt fler länder nu förespråkar att asylsökande ska hanteras utanför kontinentens gränser. I centrum för denna politiska omsvängning står Danmarks statsminister Mette Frederiksen, vars uttalanden bakom stängda dörrar vid det senaste EU-toppmötet i Bryssel snabbt läckte ut till media.

Fredericksens kommentarer, som bland annat rapporterades av den franska konservativa tidskriften Le Point, kom efter att hon tillsammans med Italiens premiärminister Giorgia Meloni och 17 andra EU-länder undertecknade ett brev till Europeiska kommissionen. I brevet uppmanade länderna kommissionen att inte bara hjälpa EU-länder att etablera läger för deporterade utanför Europa, utan också att bidra finansiellt till dessa insatser.

I en uppföljande intervju med Financial Times förtydligade den danska statsministern sin ståndpunkt. ”Löser vi problemet med massmigration inom eller utanför Europa? Nu, för första gången, anser vi att det bör ske utanför. Det är den största förändringen”, förklarade Frederiksen.

De så kallade återvändarhubbar, som deportationslägren benämns i EU-terminologi, har redan godkänts av både EU-länder och Europaparlamentet. Nu återstår endast ett slutligt formellt godkännande från ministerrådet innan en eller flera medlemsstater kan underteckna ett första avtal med ett lämpligt land utanför EU för att testa konceptet i praktiken.

Enligt uppgifter till nyhetssajten Politico Europe nämns Uzbekistan, Rwanda och Uganda som möjliga länder för sådana anläggningar. Valet av dessa länder kommer sannolikt att mötas av omfattande kritik. Alla tre länderna är politiskt kända för auktoritära regimer, förtryckt opposition och tveksamma meriter när det gäller mänskliga rättigheter.

Trots den potentiella kritiken talar Mette Frederiksen redan om att gå vidare med att hantera asylansökningar utanför EU:s territorium. Förespråkare för idén argumenterar för att detta skulle rädda flyktingar och migranter från att riskera sina liv i farliga småbåtar, där de utnyttjas av skrupelfria människosmugglare.

Den politiska förändringen inom EU är nästan fullständig jämfört med tidigare år. Medan en klar majoritet av länderna tidigare stod på samma sida som den tyska förbundskanslern Angela Merkel, befinner sig nu anhängarna av hennes linje i minoritet och möts av kritik från övriga medlemsländer.

Detta gäller inte minst Spanien, vars premiärminister Pedro Sanchez kritiseras hårt för sin amnesti till hundratusentals personer som kommit till landet utan tillstånd. Kritiken mot den spanska linjen är utbredd bland EU-ledarna.

Sveriges statsminister Ulf Kristersson (M) var en av dem som uttryckte oro vid sin presskonferens efter EU-toppmötet på midsommarafton. ”Många länder är mycket oroade över detta. Vi gör allt vi kan för att minska migrationstrycket på Europa. För ett land i den situationen att göra precis tvärtom ökar också riskerna för andra länder”, sade Kristersson.

I mars 2025 presenterade Europeiska kommissionen sitt förslag till en ny återvändandeförordning som ska ersätta återvändandedirektivet från 2008. Förordningen innehåller en öppning för center i länder utanför EU där personer som inte beviljats rätt att stanna i unionen kan placeras i väntan på att deporteras till sina hemländer.

De planerade centren, alltså återvändarhubbar, är endast avsedda för personer som redan fått sina asylansökningar avslagna eller som ska deporteras av andra skäl. Det handlar således inte om att hantera nya asylansökningar på plats.

EU:s medlemsländer och Europaparlamentet enades om detaljerna i början av juni. Förordningen kommer att träda i kraft när det slutliga formella godkännandet har getts av ministerrådet, vilket dock inte väntas ske förrän under hösten.

Den nya inriktningen i EU:s migrationspolitik representerar en fundamental förskjutning från den öppna hållning som präglade unionens politik under flyktingkrisen 2015. Den förändrade politiska kartan visar hur migrationsfrågan fortsätter att dominera den europeiska politiska agendan och driver fram allt mer restriktiva lösningar.