EU:s utrikeschef Kaja Kallas säger att Ryssland måste tvingas till eftergifter i fredssamtal för att avsluta kriget i Ukraina

Under söndagen på Münchens säkerhetskonferens, en av världens största sammankomster för säkerhets- och utrikespolitik, varnade Estlands premiärminister Kaja Kallas för att Ryssland uppnår större framgångar vid förhandlingsbordet än på slagfältet i Ukraina.

”Det största hotet från Ryssland just nu är att landet vinner mer vid förhandlingsbordet än vad de har uppnått på slagfältet,” sade Kallas inför den samlade internationella politiska eliten vid konferensen, som årligen samlar beslutsfattare från hela världen för att diskutera säkerhetspolitiska utmaningar.

Den estniska premiärministerns uttalande kommer i en tid då många europeiska ledare uttrycker oro över krigets långsiktiga konsekvenser och Europas framtida säkerhet. Under årets konferens har europeiska representanter enträget hävdat att Europa måste ta täten i försvaret mot Ryssland, en markant förändring från tidigare års förhållningssätt där USA ofta betraktats som den primära säkerhetsgaranten.

Kallas betonade att Europas försvar ”börjar i Ukraina” och att kontinentens framtida säkerhet är direkt beroende av hur Rysslands krig mot Ukraina avslutas. Detta uttalande speglar en växande insikt bland baltiska och östeuropeiska länder, som sedan länge varnat för ryska expansionsambitioner.

Med eftertryck framförde den estniska ledaren tre konkreta krav för att säkerställa en hållbar fred. För det första måste Rysslands militära kapacitet begränsas för att förhindra framtida aggressioner. För det andra måste Moskva tvingas betala för de omfattande materiella skador som orsakats i Ukraina – kostnader som enligt vissa uppskattningar överstiger hundratals miljarder euro. Slutligen betonade Kallas vikten av att Ryssland ställs till svars för krigsbrott som dokumenterats av internationella observatörer och utredare.

Konferensen i München äger rum mot bakgrund av ett alltmer utdraget krig i Ukraina, där frontlinjerna har stagnerat och där frågan om långsiktig västlig militär och ekonomisk support blivit alltmer politiskt komplicerad. I USA har stödet till Ukraina blivit en partipolitisk fråga, medan europeiska länder brottas med begränsade försvarsbudgetar och produktionskapacitet för ammunition och vapen.

För Estland, som delar gräns med Ryssland och har en komplicerad historisk relation till sin östra granne, är hotet från Moskva högst påtagligt. Landet har varit en av de mest konsekventa förespråkarna för kraftfullt stöd till Ukraina och har per capita bidragit med mer militär hjälp än många större europeiska nationer.

Kallas varning återspeglar en bredare oro bland östeuropeiska NATO-medlemmar att västerländsk trötthet kan leda till en förhastad kompromiss som belönar Rysslands aggression snarare än att upprätthålla internationella rättsliga principer.

Flera säkerhetsanalytiker på plats i München har instämt i Kallas bedömning att krigets utgång kommer att forma den europeiska säkerhetsarkitekturen för decennier framöver. En svag eller tvetydig lösning skulle kunna uppmuntra ytterligare rysk expansionism, medan ett utfall som tydligt visar att militär aggression inte lönar sig skulle stärka den regelbaserade internationella ordningen.

Under konferensen har även frågan om europeisk försvarskapacitet diskuterats intensivt, med bred enighet om behovet av ökade investeringar och bättre samordning mellan europeiska försvarsindustrier. Europas beroende av amerikanskt säkerhetsparaply har ifrågasatts allt mer sedan krigets början, och flera europeiska ledare har uppmanat till större strategisk autonomi.

I detta geopolitiska landskap framstår Estland och andra baltiska stater alltmer som viktiga röster i utformningen av Europas framtida säkerhetspolitik, där deras historiska erfarenheter av rysk ockupation ger ett perspektiv som länge förbisetts i västeuropeiska huvudstäder.