Sveriges filmbransch står inför en avgörande vändpunkt när en efterlängtad filmproposition äntligen närmar sig. Både filmindustrin och politiken är överens om att landet behöver en ny filmpolitik, men förväntningarna är dämpade hos branschens företrädare. Eva Hamilton, ordförande för Filmkluster och TV-producenterna, vågar inte hoppas på alltför mycket.

”Vi vet inte än, men vi fruktar att det blir en ganska urvattnad historia”, säger hon.

I mars förra året presenterade en statlig filmutredning omfattande förslag som bland annat inkluderade sänkt moms på biobiljetter och en stärkt fond för svensk filmproduktion. En del av finansieringen skulle komma från en avgift på streamingtjänster. Förslagen mottogs positivt av filmbranschen, och kulturminister Parisa Liljestrand (M) kallade dem för ”bra förslag”. Men vägen från utredning till lagstiftning har visat sig vara krokig.

Hamilton menar att många av punkterna har varit svåra att omsätta i konkreta lagförslag. ”Jag hoppas att vi har fel, men det är vad vi misstänker just nu”, säger hon.

Valår komplicerar beslutsprocessen

Jakob Abrahamsson, vd för distributionsbolaget Nonstop Entertainment, hoppas att flera förslag från utredningen kommer att genomföras. Men han pekar på en avgörande komplikation: höstens val.

”Men kruxet är att vi står inför ett val i höst, så vad som än beslutas nu hamnar i knät på en ny regering som, oavsett vilken sida det är, kommer att tvingas komma överens med flera partier om budgetprioriteringar. Och det är svårt att tro att någon tycker att film är en topprioritering”, säger Abrahamsson.

Han bedömer att flera tunga frågor riskerar att skjutas på framtiden och att utredningen kan brytas upp i mindre delar. Särskilt känsliga punkter som den så kallade ”Netflix-skatten” och bioskatten kan komma att skickas tillbaka för ytterligare överväganden.

Tidögruppen inte helt enig

En fråga som kan komma att inkluderas i propositionen är åtgärder mot illegal IP-TV, som tillades till filmutredningen förra hösten. Men även här är läget osäkert.

”Men det går också rykten om att Tidögruppen inte är helt överens. Om det kommer blir jag glad, men jag skulle gissa att det också skjuts framåt och blir lite urvattnat”, konstaterar Jakob Abrahamsson.

Han noterar att presentationen av propositionen sammanfaller med första dagen av Bergmanveckan, vilket väcker spekulationer om innehållet. ”En lite konspirationsteoretisk gissning är att det kanske är något om filmhistoria. Inte för att jag inte gillar svensk filmhistoria, men det skulle vara djupt ironiskt om vi hamnade i något om det förflutna nu när vi behöver ett lyft in i framtiden”, säger Abrahamsson.

Utredningens huvudförslag

Den ursprungliga filmutredningen innehöll fem huvudsakliga förslag. För det första en ny filmfond inom Svenska Filminstitutet med en budget på 300 miljoner kronor. Fonden skulle finansieras gemensamt av staten, bioägare och streamingtjänster och inkludera både reformerade produktionsincitament för filmproduktioner i Sverige och nytt stöd för svensk film.

Till skillnad från tidigare skulle incitamenten prioritera produktioner på svenska eller på de nationella minoritetsspråken, enligt utredningen.

För det andra föreslog utredningen sänkt moms på biobiljetter från 25 till 6 procent för att göra det billigare att gå på bio. Samtidigt skulle en ny avgift införas för bioägare, som skulle betala 10 procent av biljettintäkterna till den nya filmfonden.

Det tredje förslaget gäller en ny avgift för streamingtjänster som skulle innebära att de betalar 1,5 procent av sin årliga omsättning.

Dessutom skulle ett nationellt filmarvscentrum kostnadsberäknas, och nya filmpolitiska mål skulle fastställas. Dessa inkluderar ett brett utbud av högkvalitativ film, filmer som visas i hela landet, svenska filmer som når en stor publik, och ett filmarv som bevaras och används.

Branschens framtid på spel

För den svenska filmbranschen står mycket på spel. Konkurrensen från internationella streamingtjänster har förändrat spelplanen dramatiskt, samtidigt som biograferna kämpar för att återhämta sig efter pandemin. En starkare finansieringsmodell och moderniserade stödstrukturer ses som avgörande för att svensk film ska kunna konkurrera både nationellt och internationellt.

Frågan är nu om den politiska viljan räcker till för att genomföra de omfattande reformer som branschen efterfrågar, eller om valåret kommer att leda till ytterligare förseningar och utspädda kompromisser.