Guldpalmsvinnaren kastade bort allt – för tråkigt

I ett möte med TT under Cannesfilmfestivalen 2025 avslöjade den franska filmskaparen Julia Ducournau sina tankar kring sin senaste film ”Alpha”. ”Jag har velat göra den här filmen i flera år, men jag kände att jag behövde bli mer mogen och erfaren”, berättade hon.

Ducournau har tidigare gjort sig känd för sina provocerande filmer som utforskar kroppsliga extremer. Hennes debutfilm ”Raw” skildrade en ung kvinna som utvecklar en smak för mänskligt kött. Uppföljaren ”Titane”, som vann Guldpalmen i Cannes, handlar om en kvinna som har sex med en bil och konsekvenserna av detta. I ”Alpha” möter vi 13-åriga Alpha som får en tatuering som leder till att hon smittas av ett virus som långsamt förvandlar hennes kropp till marmor.

Ducournau har ofta jämförts med body horror-mästaren David Cronenberg, en koppling hon inte förnekar. ”Jag har haft turen att träffa honom många gånger. Jag vet inte om jag är, som han har sagt, hans andliga dotter. Men det finns något där när vi möts. Våra hjärnor fungerar definitivt på samma sätt”, säger hon.

En central del i ”Alpha” är relationen mellan dottern och hennes ensamstående mamma, ett tema som Ducournau menar är särskilt utmanande. ”Det är en sak att prata om frigörelse från en far. Men det är något helt annat när vi pratar om frigörelse från en mor. Då handlar det om att slita sig loss från den kropp man kom från, från den symbiotiska fusionen”, förklarar hon.

Ämnet var så svårt för Ducournau att hon ursprungligen inte trodde att hon skulle kunna göra filmen förrän hon var 60 eller 70 år. Men omständigheterna förändrades. ”Jag skrev en annan film, men den var för bekväm och för tråkig. Så jag kastade allt och började med ’Alpha'”, berättar hon.

Till skillnad från hennes tidigare verk innehåller ”Alpha” betydligt mer dialog, något som utmanade regissören. ”Det var hemskt, inte bara att skriva dialogen utan också att regissera de scenerna. Det kräver andra färdigheter; jag hade gjort det lite förut men inte i den här omfattningen.”

Filmen utspelar sig under 1980-talet och har en imponerande rollbesättning med nykomlingen Mélissa Boros i huvudrollen som Alpha, den internationellt erkända iransk-franska skådespelerskan Golshifteh Farahani som hennes mor och den franska stjärnan Tahar Rahim i rollen som hennes drogberoende farbror.

Många kritiker har tolkat virustemat i ”Alpha” som en kommentar till AIDS-epidemin som härjade under 1980-talet, men Ducournau vill inte begränsa tolkningen till endast denna period. ”Epidemier förekommer i alla generationer. Nu ger vi våra barn en värld som är förstörd; epidemier är en del av det. Även om jag inte kommer med ett budskap, visar jag bara vad jag känner och hur jag personligen ser på det”, förklarar hon.

Ducournaus filmiska språk har på kort tid etablerat henne som en av de mest originella rösterna inom europeisk film. Med sina tre filmer har hon skapat ett konsekvent universum där kroppsliga förändringar fungerar som metaforer för identitetsskapande och samhälleliga strukturer. Den råa, ofta obehagliga estetiken kombineras med ett djupt humanistiskt perspektiv på sina karaktärer.

”Alpha” har premiär på svenska biografer den 24 april och förväntas, precis som Ducournaus tidigare verk, skapa debatt och starka reaktioner. Med denna film befäster den 42-åriga parisbaserade regissören sin position i den internationella filmvärlden som en orädd berättare som ständigt utmanar publikens förväntningar och toleransnivåer.

För Ducournau verkar det som att utforskandet av kroppens gränser och möjligheter kommer att fortsätta vara ett centralt tema i hennes filmskapande, en resa som påbörjades med ”Raw”, fortsatte med den Guldpalmsvinnande ”Titane” och nu går vidare med den provocerande ”Alpha”.