Sam Hallams era som förbundskapten för Tre Kronor går nu mot sitt slut, och det är dags att summera fyra år som präglats av både framgångar och besvikelser. När Hallam övertog ansvaret för det svenska ishockeylandslaget stod han inför ett lag som var präglat av skador och en period av skiftande resultat.

Sverige hade inte vunnit ett mästerskapstitel sedan Rikard Grönborg ledde landslaget till ett andra rakt VM-guld 2018. Hallam själv kom till Tre Kronor efter en framgångsrik period som tränare för Växjö Lakers, där han vunnit tre svenska mästerskap mellan 2015 och 2021. Förväntningarna var höga på att han skulle kunna återföra Sverige till toppen av internationell ishockey.

Under Johan Garpenlovs period som förbundskapten hade Tre Kronor kommit nära en framgång. Vid OS 2022 var laget endast en straffavgörning från att spela i finalen, efter en semifinalförlust mot Ryssland. Men trots att Garpenlöv, en tidigare storspelare och NHL-stjärna, ledde laget till den fjärde platsen vid OS, fick han aldrig uppleva en medalj som huvudansvarig. Året innan, vid VM 2021, hade Sverige hamnat utanför topp åtta för första gången sedan 1937 och missat slutspelet för första gången sedan 1985.

När Hallam tillträdde fick han snabbt erfara hur svårt det kan vara att leda Tre Kronor i moderna internationella turneringar. Vid årets VM i Schweiz befann sig landslaget i en prekär situation efter den historiska och katastrofala förlusten mot Norge med 2-3. Det var ett resultat som skakade svensk ishockey och placerade Sverige i en mycket svår position i gruppspelet.

Segern mot Slovakien räddade Sverige från en fullständig katastrof och tog laget vidare till en kvartsfinal i Zürich. Men fjärdeplatsen i gruppen innebar det tuffaste tänkbara motståndet i slutspelet – det obesegrade värdnationslaget som hade skapat en enorm ishockeyfeber i hela Schweiz. Uppgiften var överväldigande och utgången blev ett faktum när Sverige åkte ut.

Detta var andra gången på bara några månader som Tre Kronor kämpade i gruppspelet. Vid den NHL-stjärnspäckade olympiska turneringen i Milano i februari missade Sverige att vinna gruppen och en direktplats i kvartsfinalen på grund av ett insläppt mål i en 5-3-seger över Slovakiet. Målet kom med endast 39 sekunder kvar att spela i numerärt underläge efter en onödig utvisning.

Tredjeplatsen i gruppen ledde till ett åttondelsmöte mot Lettland, och redan dagen därpå var den olympiska resan över när det slutliga mästarlaget USA vann kvartsfinalen efter förlängning. För Sverige blev det en sjundeplats – ett besvikande resultat för ett lag med så höga förväntningar.

Under Hallams period har Tre Kronor tagit hem två VM-bronsmedaljer, 2024 och 2025. Men det var aldrig riktigt nära en final. Båda bronsåren präglades av tydliga förluster i semifinalerna, vilket tyder på att laget haft svårt att konkurrera när det verkligen gäller mot de allra bästa lagen.

Nästa säsong kommer Rikard Grönborg, dubble VM-guldtränare, att återvända till Tre Kronor-båset. Grönborg, som tidigare ledde Sverige till VM-guld både 2017 och 2018, får i uppdrag att återupprätta svensk ishockey till den position som många anser att landet bör ha.

Hallam själv lämnar inte ishockeyn utan återvänder till det alpina landet Schweiz, där han ska ta över det schweiziska laget Genève-Servette. Det blir en ny utmaning för den tidigare Växjötränaren, som nu får möjlighet att bevisa sig på klubbnivå igen.

När man ser tillbaka på de senaste förbundskaptenerna framträder en tydlig bild. Bengt-Åke Gustafsson hade en framgångsrik period med OS-guld 2006 och VM-guld samma år. Pär Mårts tog VM-guld 2013 och OS-silver 2014. Rikard Grönborgs era präglades av två VM-guld. Jämfört med dessa meritlistor framstår Hallams period som mer blygsam, trots bronsmedaljerna.

Frågan är nu vad som krävs för att Sverige ska kunna ta sig tillbaka till den absoluta världstoppen inom ishockey. Med Grönborgs återkomst finns hopp om en ny guldålder, men konkurrensen internationellt har hårdnat och utmaningarna är många.