Iran säger att det inte finns någon militär lösning på Mellanösternkonflikten, varnar USA för starkare svar.

Iran skickade på söndagen ett budskap till USA med innebörden att kriget i Mellanöstern inte kan lösas med militära medel. Uttalandet återges av iranska medier och kommer samtidigt som diplomatiska ansträngningar intensifieras för att få till stånd ett eldupphör i regionen. Budskapet är anmärkningsvärt med tanke på det spända läget.

Under det senaste året har konflikten mellan Israel och Hamas utvecklats från en lokal kris till en bredare regional konfrontation. Israel har genomfört markoperationer i Gaza och Libanon, medan Iran har svarat med robotattacker mot israeliska mål. USA har samtidigt stöttat Israel militärt och genomfört egna angrepp mot Huthirörelsen i Jemen, som likt Hizbollah i Libanon är nära knuten till Iran.

Iran och USA har inte haft diplomatiska förbindelser sedan revolutionen 1979. Kontakterna mellan länderna sker därför vanligtvis genom tredje part, exempelvis Schweiz, Oman eller Qatar. Att Teheran nu väljer att vända sig direkt till Washington med ett sådant budskap tolkas av bedömare som ett tecken på att man vill undvika en storskalig konflikt.

Mellanöstern är en av världens mest strategiskt viktiga regioner, inte minst för energiförsörjningen. Genom Hormuzsundet passerar en betydande del av den globala oljeexporten. En eskalering av kriget skulle kunna påverka sjöfarten, driva upp oljepriset och skapa nya störningar i globala leveranskedjor. Det är därför ingen tillfällighet att marknaderna följer utvecklingen i regionen mycket noga.

Redan tidigare har oroligheterna satt spår i världsekonomin. Oljepriset har varit volatilt under konfliktens gång, och guldpriset har nått nya höjder då investerare sökt sig till säkra hamnar. Även för gruvsektorn har läget betydelse. Många av de metaller och mineraler som behövs för energiomställningen utvinns i, eller transporteras genom, regioner som nu påverkas av konflikten. Logistikproblem, sanktioner och geopolitiska risker kan snabbt slå mot priser och tillgång.

Samtidigt pågår en bredare ekonomisk omvandling i flera av regionens länder. Saudiarabien och Förenade Arabemiraten har under senare år lagt stora summor på att diversifiera sina ekonomier bortom oljan. Gruvprojekt, mineralutvinning och förnybar energi är centrala delar i dessa planer. En utdragen konflikt riskerar att försena investeringar och avskräcka utländska aktörer, vilket skulle få konsekvenser inte bara för Mellanöstern utan för den globala marknaden.

Diplomatiska ansträngningar har hittills gett begränsade resultat. Medlare från Qatar och Egypten har försökt få till stånd vapenvilor, men flera försök har brutit samman. USA:s roll är central, både som Israels närmaste allierade och som den aktör som har störst möjlighet att utöva påtryckningar. Irans budskap kan därför läsas som ett försök att påverka Washington inför fortsatta samtal.

Frågan är hur mottagligt USA är för signaler från Teheran. Administrationen i Washington har upprepat att man inte vill se en storskalig regional konflikt, men samtidigt fortsatt att leverera vapen till Israel. Irans uttalande ökar nu pressen på USA att agera som en medlare snarare än en part i konflikten.

För närvarande finns inga tecken på att parterna är redo att enas om en vapenvila. Men att Iran offentligt vänder sig till USA med budskapet att det inte finns någon militär lösning kan vara ett första steg mot en ny diplomatisk fas. Om budskapet följs av konkreta handlingar återstår att se.