Efter de senaste israteiska flyganfallen i Libanon har situationen förvärrats dramatiskt. Onsdagens attack, som libanesiska medier kallat ”Svarta onsdagen”, resulterade i ett av de dödligaste anfallen i landet sedan inbördeskriget avslutades 1990, enligt The Guardian.

Under bara tio minuter fälldes 160 bomber mot 100 olika mål över hela landet. Attackerna fortsatte långt in på kvällen och natten. Libanons hälsoministerium rapporterar att över 300 människor dödades och minst 1 150 skadades i attackerna.

”Även om man agerar i självförsvar måste man respektera civilbefolkningens behov och hem i så stor utsträckning som möjligt. Det har de inte gjort”, säger folkrättsexperten Ove Bring.

Särskilt oroväckande är uppgifterna från FN:s barnfond Unicef som på fredagen meddelade att minst 33 barn dödades i attackerna. Ytterligare 150 barn skadades. Detta ökar det totala antalet barn som dödats eller skadats i Libanon sedan den 2 mars, enligt Unicefs beräkningar.

Libanons premiärminister Nawaf Salam hävdar att Israels attacker strider mot internationell rätt, ett påstående som får stöd av folkrättsexperter.

”Jag håller med om det. Israel har rätt att angripa i självförsvar, men rätten till självförsvar innebär respekt för civilbefolkningen och proportionalitetsprincipen, och det har de inte kunnat uppfylla. Därför bryter det mot internationell rätt”, säger Ove Bring.

EU:s utrikeschef Kaja Kallas har skrivit på X att Israels rätt till självförsvar inte rättfärdigar den massiva förstörelse som orsakats. Ledare i flera länder, däribland Frankrike och Tyskland, har uttryckt oro över attackerna och vill se att vapenvilan mellan USA och Iran även ska omfatta Libanon. Även Pakistan, som fungerat som medlare, har uttalat att Libanon bör inkluderas i avtalet.

Trots uppenbara brott mot folkrätten tror Ove Bring inte att Israels attacker kommer att få några direkta rättsliga konsekvenser: ”Teoretiskt skulle FN:s säkerhetsråd kunna agera och stoppa ett brott mot internationell rätt, men det kommer inte att hända. Säkerhetsrådet är paralyserat.”

Den aktuella konflikten har djupa historiska rötter. Under de senaste 50 åren har Israel gått in i Libanon med markstyrkor vid sju tillfällen. Israels motståndare i Libanon, den shiamuslimska rörelsen Hizbollah, är både en milis och ett politiskt parti. Organisationen grundades delvis med iransk hjälp efter Israels ockupation av södra Libanon på 1980-talet.

Hizbollah fungerar som Irans ombud i konflikter i Mellanöstern och har delvis stämplats som en terrororganisation av både EU och USA. Detta komplicerar den internationella responsen ytterligare.

Den långvariga konflikten blossade upp igen i samband med Gazakriget. En vapenvila nåddes 2024 som krävde att både Hizbollah och Israel skulle dra sig tillbaka från en buffertzon i södra Libanon. Parterna har anklagat varandra för att bryta mot denna överenskommelse.

Våren 2026 utbröt striderna igen när Hizbollah avfyrade raketer mot Israel som svar på Israels krig mot Iran. Israeliska markstyrkor har avancerat längre in i Libanon, hundratusentals människor har tvingats fly, och varningar har utfärdats om risken för en långvarig ockupation.

Den senaste upptrappningen väcker oro för att konflikten kan sprida sig ytterligare i regionen, något som skulle kunna få allvarliga konsekvenser för den redan instabila situationen i Mellanöstern. Samtidigt står civilbefolkningen, återigen, i frontlinjen i en konflikt som verkar sakna en diplomatisk lösning i den närmaste framtiden.