Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har granskat journaler från fyra patienter som vårdades på barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i Västerås slutenvårdsavdelning under 2022, ett år som ingår i SVT:s granskning av BUP. IVO:s granskning visar att BUP Västerås använt tvångsåtgärder, särskilt bältning, på ett sätt som strider mot gällande lagstiftning. Detta bekräftar de allvarliga brister som SVT:s granskning uppmärksammat. IVO:s kritik riktar sig mot att tvångsåtgärder inte använts som en absolut sista utväg och att dokumentationen kring dessa åtgärder varit bristfällig. Rapporten pekar på allvarliga brister i rättssäkerheten för de unga patienterna och betonar vikten av att BUP följer lagen och säkerställer att tvångsåtgärder endast används när det är absolut nödvändigt och proportionerligt i förhållande till patientens tillstånd.
Som en direkt följd av IVO:s upprepade granskningar och den mediala uppmärksamheten har BUP Västerås implementerat en rad förändringar i sina rutiner och arbetssätt. Enligt BUP:s ledning har dessa åtgärder lett till en signifikant minskning av antalet bältningar. Under 2024 genomfördes 25 bältningar, vilket är en drastisk minskning jämfört med 2021 då över 800 bältningar registrerades på avdelningen. Denna minskning indikerar att förändringsarbetet har haft en positiv effekt. Det återstår dock att se om minskningen är hållbar och om den speglar en verklig förbättring i vården eller om det är en tillfällig effekt av den ökade granskningen.
Tove Marthin, verksamhetschef för BUP i Västerås, kommenterar kritiken och beskriver situationen under den granskade perioden som ”extrem”. Detta uttalande antyder att extraordinära omständigheter kan ha bidragit till det höga antalet tvångsåtgärder. Det är dock viktigt att notera att oavsett omständigheterna måste all vård, inklusive tvångsåtgärder, utföras i enlighet med lagen. Marthins kommentar behöver kompletteras med en mer detaljerad förklaring av vilka dessa ”extrema situationer” var och hur de påverkade användningen av tvångsåtgärder. Det är också viktigt att utreda om de interna rutinerna och resurserna var tillräckliga för att hantera dessa situationer på ett lagligt och patientsäkert sätt.
Förändringsarbetet på BUP Västerås omfattar bland annat ökad kompetensutveckling för personalen kring hantering av aggressivitet och självskadebeteende utan att tillgripa tvång. Fokus ligger på att skapa en trygg och terapeutisk miljö där patienterna känner sig sedda, hörda och respekterade. Detta inkluderar att arbeta med de-eskalerande tekniker, att erbjuda alternativa copingstrategier för patienterna samt att säkerställa att personalen har tillräckliga resurser och stöd för att hantera utmanande situationer. Förbättrad dokumentation och uppföljning av tvångsåtgärder är också en central del av förändringsarbetet, för att garantera att alla åtgärder är nödvändiga, proportionerliga och utförs i enlighet med gällande lagstiftning.
Det är avgörande att BUP Västerås fortsätter att arbeta systematiskt med att minska användningen av tvångsåtgärder och att säkerställa att all vård bedrivs med patientens bästa i fokus. Detta inkluderar att regelbundet utvärdera och analysera de genomförda förändringarna och att aktivt arbeta för att skapa en kultur av öppenhet och lärande. Det är också viktigt att patienter och deras anhöriga involveras i detta arbete för att säkerställa att deras perspektiv och erfarenheter beaktas. En kontinuerlig dialog och samarbete med IVO och andra relevanta aktörer är nödvändigt för att säkerställa att BUP Västerås lever upp till de krav som ställs på en säker och högkvalitativ vård.
Slutligen är det viktigt att komma ihåg att barn och unga som vårdas inom BUP är en särskilt sårbar grupp. De har rätt till en trygg och respektfull vård som främjar deras hälsa och välbefinnande. Användning av tvångåtgärder bör alltid vara en absolut sista utväg och endast användas när det är absolut nödvändigt för att skydda patienten eller andra från allvarlig skada. BUP Västerås har ett stort ansvar att säkerställa att alla patienter får den vård de har rätt till och att tvångsåtgärder används med största möjliga försiktighet och i enlighet med lagstiftningen. Det fortsatta arbetet med att förbättra vården och minska användningen av tvång är avgörande för att skapa en trygg och terapeutisk miljö för alla patienter.
