Den jemenitiska regeringen har publicerat videomaterial som enligt uppgift visar attacker mot Huthirörelsens utrustning och positioner, rapporterar Al Jazeera. Samtidigt uppges rörelsen ha befäst sitt grepp om Jemens rödakust efter en vecka av offensiva operationer, vilket på fredagen gav dem kontroll över sundet Bab el-Mandeb. Detta sker i en tid då hela regionens transportnätverk är under extrem press.
Bab el-Mandeb är en av världens mest strategiska flaskhalsar för energitransporter. Sundet förbinder Röda havet med Adenviken och utgör den snabbaste farleden för fartygstrafik mellan Asien och Europa via Suezkanalen. Cirka 12 procent av världens sjöburna handel passerar här, däribland betydande volymer av råolja, LNG och andra råvaror. För den globala råvaruhandeln innebär en kontroll över detta sund en direkt makt över en livsviktig transportled, något som omedelbart får konsekvenser för allt från tankfartygsrutter till priserna på industriella metaller.
För Saudiarabien har sundet blivit helt avgörande. Eftersom Hormuzsundet – den ordinarie exportvägen för olja från Persiska viken – är stängt till följd av det pågående kriget mellan USA och Iran, tvingas saudisk råolja nu fraktas via Röda havet. Saudiarabiska Aramco, världens största oljebolag, är beroende av denna rutt för att nå sina huvudmarknader i Europa och Amerika. Även om landet har en inhemsk pipeline, den så kallade Öst-Väst-pipelinen, som förbinder oljefälten i öster med exportterminaler vid Röda havet, är dess kapacitet begränsad. Den klarar inte av att kompensera för ett helt stängt sund, vilket gör Saudiarabien exceptionellt sårbart för Huthiernas nya position.
Marknadseffekterna lät inte vänta på sig. Redan under fredagen rapporterades om stigande fraktrater för tankfartyg som går genom Röda havet, och försäkringsbolagen har höjt så kallade krigsriskspremier för fartyg som passerar regionen. Brentoljan, det internationella referenspriset, reagerade med uppgångar på osäkerheten. Analytiker pekar på att en fullständig blockad av Bab el-Mandeb skulle tvinga rederier att segla runt Afrikas södra spets, Godahoppsudden. En sådan omväg förlänger resan mellan Asien och Europa med flera veckor och driver upp bränsle- och personalkostnaderna dramatiskt – kostnader som i slutändan hamnar på konsumenterna.
Det är inte bara råoljan som påverkas. Flytande naturgas (LNG) från Qatar och andra producenter i regionen använder i hög grad samma rutter för att nå europeiska och asiatiska marknader. För Europa, som redan kämpat med hög inflation och skenande energipriser, innebär detta ett nytt hot mot försörjningstryggheten. Samtidigt påverkas även torrlastfartyg som transporterar metaller som järnmalm, koppar och kol. En förlängning av transporttiderna leder till trängsel i globala hamnar och skapar flaskhalsar i hela försörjningskedjan, vilket i sin tur påverkar allt från global stålproduktion till byggmaterialstillgången.
Huthirörelsen har under många år kontrollerat stora delar av Jemen, men detta är första gången på länge som man lyckats ta full kontroll över den södra delen av rödakusten. Offensiven inleddes för en vecka sedan och tycks ha gått snabbt, vilket vittnar om en välorganiserad militär operation. Det strategiska målet är sannolikt att utöva påtryckning på Saudiarabien och dess allierade i den regionala konflikten. Genom att positionera sig vid sundet kan Huthierna nu hota den internationella sjöfarten direkt. Tidigare attacker av rörelsen mot saudiska oljeanläggningar, som den uppmärksammade attacken mot Abqaiq, har redan visat deras förmåga att slå mot energinfrastruktur – nu har de dessutom tagit ett avgörande geografiskt försprång.
För världshandeln innebär händelsen en ny nivå av osäkerhet. Kombinationen av ett stängt Hormuzsund och ett Huthi-kontrollerat Bab el-Mandeb gör den globala energimarknaden exceptionellt sårbar. USA och andra västliga nationer har militär närvaro i regionen, men resurserna är pressade av det pågående kriget mot Iran. Suezkanalens inkomster riskerar också att minska rejält om rederier börjar undvika området. Det råder ingen tvekan om att den här utvecklingen kommer att hålla oljepriserna på en hög nivå och skapa en nervös stämning på världens råvarubörser under en lång tid framöver. För investerare och tradingbolag innebär det en period präglad av snabba omvärderingar och betydande riskpremier.
