Den svenska stavhopparen Roth säkrade en plats i finalen efter ett kval som bjöd på både dramatik och ett efterlängtat genombrott. Hon klarade 4.50 först på tredje och sista försöket, vilket innebar ett nytt personligt rekord med fyra centimeter. Efteråt var hon märkbart tagen av det hon just åstadkommit.

– Jag har fortfarande inte riktigt förstått det själv. Halvvägs till fem meter. En drömgräns. Jag är fortfarande i chock. I morgon kommer jag nog inse… wow, sade hon i mixed zone.

Roth inledde kvalet med en osäker start. Hon behövde också sitt sista försök för att klara 4.40, vilket gjorde att pressen var påtaglig redan innan hon gav sig på rekordhöjden. Vägen till 4.50 var med andra ord allt annat än självklar.

– Det var lite upp och ner men det slutade bra. Det var tufft, men jag tog mig igenom. Jag kunde inte ha önskat mig mer, sade hon.

Kvalgränsen till finalen var satt till 4.55 meter, men ingen av deltagarna behövde hoppa så högt. I stället sattes finalfältet utifrån de bästa resultaten: sju hoppare klarade 4.50, och ytterligare fem som stannade på 4.40 fick de sista platserna. Roth var således en av dem som kunde lämna kvalet med ett resultat att bygga vidare på.

För henne personligen betyder kvällens höjd mer än bara en finalbiljett. 4.50 är en nivå som placerar henne i ett starkt internationellt startfält, men det är också en psykologisk milstolpe. Hennes egen kommentar om att vara ”halvvägs till fem meter” sätter fingret på den symboliska gräns som länge präglat damernas stavhopp. Världsrekordet, Elena Isinbajevas 5.06 från 2009, står sig fortfarande, och femmeterklubben är ytterst exklusiv. För en svensk hoppare är 4.50 en markering om att man närmar sig den absoluta eliten.

Svenskt damstavhopp har under 2000-talet förknippats med ett begränsat antal namn, där Angelica Bengtsson länge var den mest meriterade. De senaste åren har dock en bredare generation vuxit fram, och Roths resultat i detta kval stärker bilden av att Sverige har fler än en individ på internationell nivå. Att hon presterade när det gällde, efter en svajig inledning, visar också på en tävlingsstyrka som kan bli avgörande i en final.

Kvalet visade också hur tät konkurrensen har blivit i damernas stavhopp. Många hoppare passerade 4.40, men bara ett fåtal klarade 4.50. Marginalerna avgjorde vilka som fick fortsätta, och Roth tillhörde dem som fick ut max av sina försök. Det kan vara minst lika viktigt som den rent tekniska förmågan när mästerskapets slutliga medaljer ska fördelas.

Roth har nu fått ett kvitto på att träningen ger resultat. Att höja sitt personliga rekord i ett mästerskapssammanhang är en sak som många hoppare strävar efter under hela karriären. Att göra det i kvalet, och därtill säkra en plats i finalen, ger henne ett utgångsläge som hon tidigare inte har haft på den här nivån.

Finalen väntar dock med ett betydligt tuffare motstånd. Där kommer flera av världens bästa stavhoppare att ha mer att ge, och ribban lär ligga högt redan från start. Roth kan gå in i avgörandet utan press; hon har redan uppnått en personlig framgång denna tävling. Samtidigt vet hon att ett lyckat hopp när andra är som mest pressade kan förändra mycket.

Hennes egna ord efter kvalet sammanfattar känslan: hon har svårt att ta in det som precis hänt, och först i morgon kommer det sjunka in. Men när damernas stavhoppsfinal avgörs kommer Roth att vara en av deltagarna på startlistan – med ett nytt personligt rekord i bakfickan och en plats bland de tolv främsta. Det är en bedrift som få svenska stavhoppare har varit i närheten av under senare år.