Efter den förödande jordbävningen i Venezuela står landet inför en massiv humanitär katastrof, där bristen på fungerande sjukvård och medicinska förnödenheter kraftigt försvårar räddningsarbetet. Enligt experter är situationen betydligt mer kritisk än vid tidigare naturkatastrofer i regionen.

Johan von Schreeb, professor vid Karolinska Institutet, drar paralleller till den allvarliga jordbävningen i södra Turkiet 2023, där han befann sig på plats. Vid den katastrofen evakuerades praktiskt taget alla allvarligt skadade personer – uppskattningsvis 50 000 människor – inom bara två dygn. Den typen av snabb och effektiv respons kommer sannolikt inte att vara möjlig i Venezuela, menar han.

Venezuela är ett land som sedan länge kämpat med ekonomiska svårigheter, vilket resulterat i ett kraftigt försvagat sjukvårdssystem. Landet saknar både välfungerande hälso- och sjukvård och tillgång till nödvändiga medicinska förnödenheter. Enligt von Schreeb är det just nu svårt att ens veta vilka sjukhus i huvudstaden Caracas som fortfarande är i drift.

Den amerikanska geologiska myndigheten USGS bedömer att katastrofens omfattning sannolikt är ”utbredd” och uppskattar att det finns en hög risk för att antalet döda kommer att överstiga 10 000 personer. Detta gör jordbävningen till en av de värsta naturkatastroferna i Venezuelas moderna historia.

Antalet skadade förväntas vara betydligt högre än antalet dödsfall. Von Schreeb förklarar att det historiskt sett brukar finnas tre skadade för varje person som omkommer vid jordbävningar. I omkring 70 procent av fallen handlar det om benbrott, och det förekommer även många så kallade krossskador.

Situationen är särskilt akut för de personer som fastnat under rasmassorna. Von Schreeb betonar vikten av att logistiken fungerar och att grävmaskiner och sökhundar snabbt kan sättas in i räddningsarbetet. Tiden är kritisk.

Personer som är instängda under bråte under längre perioder drabbas av så kallat crush-syndrom, eller krosssyndrom. Detta innebär att muskelcellerna i den fastklämda kroppsdelen dör och frigör skadliga ämnen som är giftiga för njurarna. Detta tillstånd kräver omedelbar dialysbehandling för att rädda patientens liv.

Om behandlingen dröjer för länge kan njurarna få permanenta skador, vilket kan bli dödligt eftersom resurser för njurtransplantationer är mycket begränsade, särskilt i Venezuela. Med det stora antalet skadade som förväntas behöva denna typ av avancerad medicinsk vård blir situationen extra kritisk.

Det internationella samfundet har snabbt mobiliserat för att erbjuda hjälp. USA:s utrikesminister Marco Rubio meddelade via sociala medier att landet omedelbart skickar sök- och räddningsstyrkor, medicinska resurser och humanitärt bistånd till Venezuela. Sverige har också erbjudit sin hjälp i katastrofinsatsen.

Världshälsoorganisationen WHO har byggt upp ett system med internationella fältsjukhus som kan sättas in vid stora katastrofer. Enligt von Schreeb har flera länder i Sydamerika kapacitet att snabbt mobilisera egna hjälpinsatser, vilket kan vara avgörande för det fortsatta räddningsarbetet.

På grund av den svåra ekonomiska situationen i Venezuela är von Schreeb övertygad om att landet kommer att vara helt beroende av hjälp utifrån för att hantera katastrofen. Han påpekar att Venezuela visserligen har välutbildade läkare, men att det saknas material och utrustning. Att ta hand om ett så massivt antal skadade personer innebär dessutom en enorm belastning på vilket sjukvårdssystem som helst.

Situationen kompliceras ytterligare av Venezuelas politiska och ekonomiska isolering under senare år, vilket kan påverka hur effektivt internationellt bistånd kan levereras och distribueras i landet. Räddningsarbetet befinner sig nu i en kritisk fas där varje timme är avgörande för de överlevandes chanser.