Kung Carl Gustaf om sitt minne: Jag dök upp anonym

Ett särskilt minne från flottan följer fortfarande med kungen

Ett oväntat möte för nästan 60 år sedan har etsat sig fast i kung Carl XVI Gustafs minne och fått honom att reflektera över identitet och tillhörighet. Det handlar om en händelse från hans tid som ung sjöman ombord på HMS Älvsnabben.

Under sin världsomsegling 1966 anlände det svenska flottfartyget till Sydney i Australien. En kväll när den unge prinsen tjänstgjorde vid landgången mötte han en väderbiten svensk man som sökt sig till det svenska fartyget.

Mannen brukade uppsöka svenska fartyg som anlöpte hamnen för att få en bit av Sverige in i sitt liv i den australiska vardagen. Trots att det korta samtalet ägde rum för nästan sex decennier sedan har det fortsatt att göra intryck på kungen, som ofta har funderat över varför just detta möte betytt så mycket.

”Det hade delvis en personlig betydelse: det var en av de få gånger i mitt liv när jag framträdde helt anonymt,” har kungen berättat om mötet.

Händelsen inträffade under en period då den dåvarande kronprinsen fick praktisk erfarenhet inom flottan, något som varit tradition för blivande svenska regenter. Utbildningen inom marinen har ansetts viktig för att ge en framtida statschef förståelse för militära förhållanden och ledarskap.

Men för kungen var det mer än bara anonymiteten som gjorde mötet betydelsefullt. Det var något i samtalet med den väderbitne svensken som gav en djupare insikt.

”Det var en påminnelse om hur identitet och tillhörighet kan bestå, inte som fasta tillstånd utan som något som upprätthålls genom handlingar,” har kungen reflekterat.

Denna insikt belyser en universell aspekt av den mänskliga erfarenheten – att vår känsla av tillhörighet inte bara är något vi föds med utan något vi aktivt underhåller genom livet. För utvandrare, som mannen i Sydney, kan detta bli särskilt påtagligt. Att söka upp svenska fartyg var hans sätt att bevara kopplingen till sitt ursprungsland, trots geografiska avstånd.

Kungens reflektioner kring mötet ger en inblick i hur även korta möten kan få djupgående betydelse. För en person i kungens position, vars liv i hög grad präglas av officiella sammanhang och ceremonier, blev det korta anonyma samtalet på landgången en sällsynt upplevelse av vanlig mänsklig kontakt utan kungliga förtecken.

HMS Älvsnabbens världsomsegling 1966 var en del av den svenska flottans långresor, som hade både utbildnings- och diplomatiska syften. Fartygen fungerade som flytande ambassader som stärkte Sveriges närvaro och band till andra länder. För besättningen, inklusive den unge prinsen, var det en möjlighet att se världen och representera Sverige i främmande hamnar.

För den väderbite svensken i Sydney representerade fartyget en länk till hemlandet, en påminnelse om rötter och ursprung. Hans handling – att söka sig till svenska fartyg – visar hur människor aktivt kan arbeta för att behålla sin kulturella identitet även när de bor långt från hemlandet.

I en tid då globalisering och migration har blivit allt mer framträdande, får kungens reflektion en särskild relevans. Den berör frågor om hur vi bevarar vår identitet i en föränderlig värld, och hur tillhörighet inte bara är en fråga om ursprung utan också om medvetna val och handlingar.

För kungen själv representerar detta minne från hans ungdom också en påminnelse om hans egna tidiga erfarenheter utanför hovets ramar, en period då han fick möta världen som en del av ett besättningslag snarare än som en kunglig person. Dessa erfarenheter har utan tvekan bidragit till att forma hans syn på ledarskap och hans förståelse för olika människors livsvillkor.

Det korta mötet vid landgången i Sydney för nästan 60 år sedan blev således mer än bara ett flyktigt utbyte av ord – det blev en livslång påminnelse om identitetens komplexitet och hur vi genom våra handlingar upprätthåller band till det som är viktigt för oss.