Den svenska fotbollslandslagets defensiva problem har växt sig allt större, och oron handlar inte bara om antalet insläppta mål utan även om mängden chanser som motståndarna får under matcherna. Problemen i försvaret har pågått under en längre tid, både under Jon Dahl Tomassons ledning och nu under Graham Potter.

Under Potters tid som förbundskapten har Sverige ännu inte lyckats hålla nollan i en enda match. Under de senaste fyra matcherna har Blågult släppt in elva mål, och mest smärtsamt var den senaste förlusten med 1-5 mot Nederländerna. Resultatet väcker frågor om vad som egentligen har gått snett med den svenska defensiven.

Lars Lagerbäck, som är känd för sin framgångsrika tid som förbundskapten där defensiv stabilitet var högsta prioritet, ser allvarliga brister i dagens svenska fotboll. Hans filosofi har alltid varit tydlig: spelare ska prioritera försvaret först, släppa in så lite som möjligt, och när tillfället ges ska bollen i mål. Denna mentalitet gjorde Sverige till ett svårbesegrat lag under hans år vid rodret.

Lagerbäck pekar på flera strukturella problem i dagens svenska fotboll. Efter att ha analyserat matchen mot Nederländerna noterade han att laget inte är kompakt som enhet, förlorar dueller och gör individuella misstag. Han menar att svensk fotboll under de senaste åren har prioriterat offensiva spelare på bekostnad av den defensiva grunden.

Den tidigare förbundskaptenen understryker att det defensiva spelet handlar om att släppa in så lite som möjligt, oavsett om man möter Nederländerna, Spanien eller Japan. Det är just här som svensk fotboll har tappat mark. Han lägger ansvaret på tränare och talangutvecklare, och hur deras arbetssätt har förändrats över tid.

För att förstå problematiken behöver man bara titta på och analysera resultaten från U21-landslaget, förklarar Lagerbäck. Han betonar vikten av att börja träna på defensivt spel igen. De bästa fotbollsländerna tränar både offensivt och defensivt, och Sverige måste producera spelare som behärskar båda delarna av spelet.

Martin Åslund, före detta spelare och numera tv-expert, har en något annorlunda analys. Han anser inte att det är spelarnas individuella färdigheter som brister, utan snarare att de har spelat för få minuter tillsammans som enhet. Dessutom spelade laget på ett helt annat sätt under Jon Dahl Tomasson, vilket gjort övergången till Potters spelstil extra utmanande.

Bortom de omedelbara problemen med insläppta mål och missade chanser finns större, mer långsiktiga frågor. Hur ser talantutvecklingen ut i backlinjen, och vem ska ta över efter Victor Nilsson Lindelöf, Isak Hien och Carl Starfelt när deras landslagskarriärer närmar sig slutet?

Åslund ser ändå ljuspunkter i horisonten. Det finns en spännande generation på gång, inklusive John Mellberg och Malcolm Jeng från franska Reims, samt Nils Zetterström från engelska Sheffield United. Dessa är individuellt skickliga spelare med potential att ta steget upp. Det är synd att Mellberg är skadad, menar Åslund, eftersom han annars skulle ha varit ordinarie i Red Bull Salzburg.

Men även Åslund pekar på strukturella problem i svensk fotbollsutveckling. Han framhåller att konstgräsplaner har påverkat utvecklingen negativt, och att det vi ser nu är resultatet av hur man har arbetat de senaste tio åren. Bristen på naturgräs, särskilt i de yngre åldrarna, har enligt många experter påverkat den tekniska och taktiska utvecklingen hos svenska fotbollsspelare.

Den senaste gången Sverige höll nollan i en tävlingsmatch var den 19 november 2024, när laget vann med 6-0 mot Azerbajdzjan i Nations League. Sedan dess har det defensiva spelet försämrats avsevärt.

Under VM-kvalets gruppspel och playoff-matcher har resultaten varit blandade. Sverige spelade oavgjort mot både Slovenien och Polen, men förlorade mot Kosovo vid två tillfällen samt mot Schweiz i både hemma- och bortamatcher. I VM-slutspelet började Sverige starkt med en 5-1-seger mot Tunisien, men förlorade sedan med samma siffror mot Nederländerna, vilket tydligt visar på de defensiva problemen som nu måste åtgärdas om Sverige ska kunna konkurrera på internationell nivå.