Lukashenko: Putin och jag skämtar om vem som är den största angriparen i Ukraina

Vitrysslands president Aleksandr Lukasjenko slår fast att landet står fast vid sin allians med Ryssland och Vladimir Putin i kriget mot Ukraina. I ett tal som citeras av flera medier ska han ha sagt att Belarus i praktiken är en del av angreppet. ”I slutändan är vi medangripare”, sade Lukasjenko, enligt uttalandet.

Uttalandet är anmärkningsvärt eftersom Lukasjenko i flera omgångar försökt tona ned Belarus direkta inblandning i kriget. Officiellt har Minsk upprepat att landets egen militär inte strider på ukrainskt territorium. Samtidigt är det sedan länge känt att Ryssland använt vitryskt territorium för att inleda anfall mot Ukraina, bland annat mot huvudstaden Kiev i krigets tidiga skede. Rysk trupp, stridsvagnar och flyg har vid flera tillfällen utgått från Belarus, och satellitbilder har visat på omfattande militära uppladdningar i landet.

Lukasjenkos senaste markering kommer i ett läge där Rysslands behov av Belarus har ökat. Efter ukrainska attacker mot ryskt territorium har Moskva förlagt delar av sitt flygvapen till vitryska baser. Belarus har också fungerat som en logistisk knutpunkt för ryska förband. Enligt oberoende bedömare har Minsk därmed en mer central roll i kriget än vad Lukasjenko officiellt velat medge.

Den vite ryske ledarens beroende av Moskva har vuxit dramatiskt sedan de omfattande protesterna i landet 2020. Efter det omdiskuterade presidentvalet, där Lukasjenko utropade sig till segrare, möttes han av en våg av demonstrationer och internationell kritik. EU och USA införde sanktioner mot den vitryska regimen, och relationerna med väst försämrades kraftigt. Sedan dess har Belarus i stort sett isolerats diplomatiskt, och landets ekonomi har blivit allt mer beroende av ryskt stöd i form av subventionerade energipriser, lån och handel.

Vitryssland har också en strategisk betydelse för Ryssland bortom kriget i Ukraina. Landet gränsar till tre Natomedlemmar – Polen, Litauen och Lettland – och utgör därmed en militär buffertzon mot Nato. Ryssland har under flera år ökat sin militära närvaro i Belarus, och förra året meddelade länderna att de skulle fördjupa sitt militära samarbete ytterligare. För Moskva är Belarus därmed en avgörande pusselbit i säkerhetsarkitekturen i Östeuropa.

Lukasjenkos utspel kan också ses som ett svar på den internationella rättsliga debatten om kriget. Juridiskt finns begreppet medangripare, eller co-belligerent, för stater som inte själva utlöst en konflikt men som aktivt stödjer en angripare. Flera internationella bedömare har länge pekat på att Belarus uppfyller kriterierna för en sådan roll. Uttalandet kan därför tolkas som att Lukasjenko nu själv bekräftar det som omvärlden i flera år hävdat.

Reaktionerna från ukrainskt håll har varit tydliga. Ukraina har upprepade gånger krävt att Belarus ska hållas ansvarigt för sitt agerande, och Kiev har varnat för att en direkt inblandning från vitryska förband skulle innebära en allvarlig eskalering. Hittills har ukrainska styrkor förstärkt försvaret längs gränsen mot Belarus, även om den främsta stridsfronten ligger längre söderut.

Även inom Belarus finns tecken på missnöje. Oppositionen i exil har länge framhållit att Lukasjenkos allians med Putin äventyrar landets självständighet. Enligt flera bedömare har presidenten successivt överlåtit allt mer av suveräniteten till Moskva i utbyte mot politiskt och ekonomiskt stöd. Det har väckt frågor om vad som återstår av vitrysk självbestämmanderätt om kriget fortsätter.

Internationellt har EU och USA reagerat med skärpta sanktioner mot både Belarus och Ryssland. Bland annat har flera vitryska myndighetspersoner och statliga bolag omfattats av restriktioner. Samtidigt har kritiker pekat på att sanktionerna hittills inte förmått bryta Minsks band till Kreml. Tvärtom tycks Lukasjenko ha dragit närmare Moskva ju längre kriget pågår.

Frågan är nu hur långt alliansen sträcker sig. Än så länge har Lukasjenko undvikit att officiellt skicka egna trupper till fronten i Ukraina, något som skulle vara en direkt militär intervention. Men med hans egna ord om att Belarus är medangripare har gränsen för landets engagemang blivit allt svårare att definiera. För omvärlden innebär uttalandet ytterligare en bekräftelse på att konflikten inte längre kan betraktas som ett bilateralt krig mellan Ryssland och Ukraina, utan som en bredare regional konfrontation där Belarus intagit en central plats på Moskvas sida.