Maja Åskag står inför tufft val mellan längdhopp och tresteg: ”Vi får se hur det går”

Maja Åskag har länge brottats med en evig fråga: längdhopp, tresteg eller både och. Den 23-åriga svenskan ger inget rakt svar. ”Vi får se hur det går i VM nästa år”, säger hon i en intervju.

Frågan har följt henne under hela karriären, från juniortiden då hon tog medaljer i såväl längdhopp som tresteg. På seniornivå har hon fortsatt att växla mellan grenarna, men världstoppen kräver specialisering. För Åskag handlar det om att hitta en balans som gör att hon kan utvecklas utan att tappa det andra hoppet helt.

Kombinationen är inte ny i friidrottshistorien. Förr var det vanligt att hoppare tävlade i båda grenarna, men i dagens allt mer specialiserade idrottsvärld är det få som lyckas. Britten Jonathan Edwards, som länge var världsrekordhållare i tresteg, gjorde även längdhopp, och ryskan Tatjana Lebedeva tog OS-medaljer i båda grenarna. För de flesta blir det så småningom nödvändigt att välja.

Under den gångna säsongen har Åskag tävlat i både Diamond League och andra internationella tävlingar. Det har gett värdefull erfarenhet, men också ställt henne inför tuffa prioriteringar. Träningsupplägget för längdhopp och tresteg skiljer sig åt, och att växla mellan dem kräver mycket av kroppen. Experter påpekar att tresteg med sina tre markkontakter är betydligt mer krävande för muskulatur och leder, medan längdhoppet ställer högre krav på ansatsfart och avstampsprecision.

Åskag har tidigare berättat att hon trivs med båda grenarna, men att tävlingskalendern ibland tvingar henne att välja. Under vintern väntar nu inomhustävlingar, där hon brukar tävla i både längd och tresteg. Det kan ge en fingervisning om var hon står. Men det stora målet är nästa års VM, som avgörs i Tokyo, och dit vill hon komma med ett så bra utgångsläge som möjligt. För att kvala in krävs inte bara goda resultat, utan också poäng på världsrankingen. Därför gäller det att samla tävlingar med högt internationellt motstånd under våren.

Svenska friidrottsförbundet följer utvecklingen noga. Man har länge sett Åskag som en av de främsta unga hopptalangerna i landet, och hennes mångsidighet ses som en tillgång, men också som en risk. Bakom henne finns en växande skara unga hoppare, vilket gör konkurrensen tuffare. Hennes val kan också påverka hennes marknadsvärde. Sponsorer inom friidrott satsar gärna på idrottare med tydliga målsättningar, och en kombination kan uppfattas som splittrad, samtidigt som en medalj i en av grenarna skulle ge betydligt större uppmärksamhet än två bleka insatser.

Fysiologiskt sett är grenarna släkt, men de kräver olika träningsmetoder. Tresteg bygger på maximal styrka i ben och bål, medan längdhopp i högre grad handlar om koordination och snabbhet. Elitidrottare som försöker sig på båda måste ha en träningsplan som tar hänsyn till dessa skillnader, och många väljer att fokusera på en gren för att nå full potential.

Internationellt är konkurrensen stenhård. I såväl längd som tresteg kommer några av världens främsta hoppare från USA, Jamaica och delar av Europa. För Sveriges del kan Åskags val få betydelse för framtida mästerskapsplatser, inte minst med tanke på att de svenska uttagningskriterierna är tuffa. Hon har dock visat tidigare att hon kan prestera under press, och hennes erfarenheter från junior- och U23-sammanhang har gett henne ett stabilt internationellt självförtroende.

Maja Åskag tar sig an vintersäsongen med inställningen att göra det hon kan – och låter resultaten tala. Först under våren väntas besked om vilken gren som får högsta prioritet i jakt på en plats i VM. Tills vidare fortsätter hon göra det hon gör bäst: hoppa långt – på båda sätten.