Mamdani slår tillbaka mot Netanyahu efter FN-tal – kallar uttalandena för lögner

New Yorks borgmästare Zohran Mamdani går nu till motangrepp mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, som i sitt tal inför FN:s generalförsamling beskrev Mamdani som antisemit. I ett offentligt uttalande avfärdar Mamdani anklagelsen som grundlös och menar att Netanyahu försöker avleda uppmärksamheten från Israels militära offensiv i Gaza.

Netanyahu använde sitt tal i generalförsamlingen för att rikta hård kritik mot vad han kallar växande antisemitism i väst. Han nämnde flera politiker och opinionsbildare, däribland Mamdani, som exempel på hur Israelkritik enligt honom har övergått i ren judefientlighet. Uttalandet väckte omedelbart reaktioner, inte minst i New Yorks politiska kretsar, där Mamdani har etablerat sig som en framträdande röst inom den progressiva flygeln.

Mamdani, som har varit en av de mest högljudda kritikerna av Israels krigföring i Gaza, svarade med att kalla Netanyahus anklagelser för ett politiskt spel. Han påpekar att kritik mot en stats regering och dess militära handlingar inte är detsamma som antisemitism. Enligt Mamdani är det ett sätt att tysta debatten om de tusentals civila offer som rapporterats från Gaza sedan krigets början.

Konflikten mellan de två politikerna är ingen isolerad händelse. Den speglar en bredare spricka inom amerikansk politik, där frågan om Israel och Palestina har blivit alltmer polariserande. I New York, som är hem för en av världens största judiska befolkningar, har debatten varit särskilt känslig. Samtidigt finns det en växande och inflytelserik progressiv rörelse som kräver ett tydligare ställningstagande mot Israels politik och som vill se ett omedelbart eldupphör.

Zohran Mamdani är inte vilken lokalpolitiker som helst. Han har under de senaste åren blivit en symbol för den nya vågen av progressiva politiker i USA, särskilt bland unga väljare och invandrargrupper. Hans bakgrund och politiska profil har gett honom en plattform långt utanför New Yorks stadsgränser. Genom att öppet kritisera Netanyahu har han också positionerat sig som en av de tydligaste rösterna mot Israels nuvarande regering inom det demokratiska partiet.

Netanyahus tal till FN var inte bara ett angrepp på enskilda politiker. Det var också ett försök att mobilisera internationellt stöd för Israels säkerhetspolitik, inte minst gentemot Iran och dess ställföreträdare i regionen. Genom att peka ut vänsterpolitiker och akademiker som antisemitiska vill Netanyahu enligt analytiker skapa en bild av att Israel står inför en global våg av hat, snarare än att landet konfronteras med en bred internationell kritik av sin krigföring.

Flera bedömare har påpekat att Netanyahus utspel kan få motsatt effekt. I stället för att stärka stödet för Israel kan det intensifiera debatten om yttrandefrihet och gränserna för legitim Israelkritik. Mamdani har fått stöd från flera håll, både inom USA och internationellt. Företrädare för människorättsorganisationer har uttryckt oro över att anklagelser om antisemitism används för att avfärda utbredd kritik mot statsövergrepp.

För Mamdani handlar frågan också om New Yorks lokala politik. Han har tidigare engagerat sig i frågor som hyresrätter, kollektivtrafik och polisens arbete. Men Gaza-frågan har kommit att dominera en stor del av den politiska debatten i staden, och det har satt honom i konflikt inte bara med Netanyahu utan även med mer etablerade krafter inom demokratin, däribland delar av den judiska väljarkåren.

Samtidigt visar opinionsmätningar att unga väljare i USA i allt högre grad ställer sig kritiska till Israels regering. Det har gjort att frågan blivit politiskt sprängstoff inför kommande val. Netanyahus beslut att namnge Mamdani i FN kan därför ses som ett sätt att göra Israelfrågan till en valfråga även i USA, där republikaner och demokrater står allt längre ifrån varandra i synen på Mellanöstern.

Mamdani själv har sagt att han inte tänker låta sig tystas. Han menar att det är hans skyldighet som folkvald politiker att tala om det han kallar övergrepp mot civilbefolkningen. I sitt svar till Netanyahu betonade han att han står i solidaritet med både judar och palestinier som kräver fred, och att kampen mot verklig antisemitism måste föras utan att likställas med politisk opinionsbildning.

Konflikten belyser hur svårt det har blivit att föra en nyanserad diskussion om Mellanöstern i offentligheten. När en statsledare använder ett internationellt talman för att peka ut en borgmästare i New York som antisemit, är signalen tydlig: Israelfrågan är inte längre bara en utrikespolitisk fråga, utan en het inrikespolitisk stridsfråga med globala konsekvenser.

Frågan lär fortsätta att engagera, inte minst i New York. Mamdani har genom sitt svar visat att han inte tänker backa. Frågan är om Netanyahus strategi att stämpla sina kritiker som antisemiter kommer att fungera, eller om den tvärtom kommer att stärka den rörelse som Mamdani nu har kommit att representera. Det återstår att se, men debatten har onekligen flyttats från FN-salen till den amerikanska politiska vardagen.