Domstol frikänner man anklagad för sexuella övergrepp på gård i Ystadområdet

En man som anklagats för att ha drogat och sexuellt utnyttjat flera personer i sin omgivning på en gård utanför Ystad har frikänts av Ystads tingsrätt. Enligt åtalet ska brotten ha begåtts mellan 2022 och 2024, men rätten ansåg att bevisningen inte var tillräcklig för en fällande dom.

Rättegången, som väckt stor uppmärksamhet lokalt, avslutades med ett friande beslut där domstolen konstaterade att bevisningen inte på ett tillfredsställande sätt kunde kartlägga vad som faktiskt inträffat under de aktuella tidpunkterna.

Rådman Sara Thomas förklarade domstolens beslut i ett pressmeddelande: ”Det räcker därför inte med att målsägandens berättelse är mer trovärdig än den tilltalades. I detta fall har vi kommit fram till att den bevisning som åberopats till stöd för målsägandens berättelser inte är tillräcklig för en fällande dom.”

Fallet representerar ett komplext rättsligt scenario där ord står mot ord. Bevisbördan i sexualbrottsmål är, som i alla brottmål, hög och kräver att skulden ska vara ställd bortom rimligt tvivel – en standard som enligt majoriteten av rättens ledamöter inte uppnåddes i detta fall.

Det var dock inte ett enhälligt beslut från domstolens sida. En nämndeman reserverade sig mot beslutet och ville döma mannen för våldtäkt av normalgraden. Denna oenighet inom rätten tyder på ärendets komplexitet och de svåra bevisvärderingar som domstolen ställts inför.

Åklagarsidan hade hävdat att mannen systematiskt utnyttjat personer i sin närhet genom att först drogera dem och sedan förgripa sig på dem sexuellt. Försvaret hade å sin sida konsekvent hävdat mannens oskuld och pekat på brister i bevisföringen.

Detta fall belyser de utmaningar rättsväsendet står inför när det gäller sexualbrott, där teknisk bevisning ofta är begränsad och där mycket vilar på trovärdigheten i vittnesmål. Polisens utredningsarbete i liknande fall innefattar ofta insamling av tekniska spår, vittnesmål och eventuella medicinska bevis, men tidsspannet mellan brott och anmälan kan försvåra bevisinhämtningen.

Fallet har väckt diskussioner i juridiska kretsar om bevisvärdering i sexualbrottsmål och vilken bevisning som bör krävas för fällande domar. Trots lagändringar de senaste åren som stärkt skyddet för sexualbrottsoffer, kvarstår utmaningen att balansera målsägandes rätt till upprättelse mot den tilltalades rätt till en rättvis rättegång.

Mannens advokat har efter domen uttryckt lättnad över utfallet och betonat att hans klient hela tiden förnekat anklagelserna. Åklagarsidan har ännu inte meddelat om domen kommer att överklagas till hovrätten.

Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) är uppklarningsprocenten för sexualbrott generellt lägre än för många andra brottstyper. Detta beror delvis på bevissvårigheter, särskilt i fall där det saknas vittnen eller teknisk bevisning.

För de målsägande i fallet innebär domen att de inte fått det rättsliga erkännande de sökt. Brottsofferjourer och stödorganisationer påpekar ofta att friande domar i sådana fall inte nödvändigtvis betyder att övergrepp inte skett, utan endast att beviskraven i juridisk mening inte uppfyllts.

Ystad tingsrätt har i sin dom betonat att friande beslut grundar sig på den juridiska principen ”in dubio pro reo” – vid tvivel till den tilltalades fördel – som är fundamental i den svenska rättsordningen.