Minskad nattågstrafik minskar turismen i Övre Norrland, enligt branschsajt

Antalet gästnätter på Abisko turiststation minskade med drygt 1 000 under juni och juli. Enligt Svenska Turistföreningen (STF) motsvarar det en nedgång med tio procent jämfört med samma period förra sommaren. Bokningsläget har ljusnat något för augusti och september, men STF räknar ändå med att hela sommarsäsongen ska sluta med en betydande förlust.

– I Abisko har vi minskat gästnätterna med drygt 1 000 i juni och juli, en minskning med tio procent. Bokningsläget ser ut att återhämta sig något i augusti och september, men vi räknar med att avsluta sommarsäsongen med en betydande förlust efter den svaga starten på sommaren, säger Ulrika Nordgren, marknads- och försäljningschef på STF.

Samma utveckling syns inte vid Kebnekaise fjällstation. Där har antalet gäster inte påverkats på motsvarande sätt, enligt STF. Skillnaden visar att nattågens betydelse varierar mellan olika delar av fjällvärlden, men också att en enda transportförändring kan få tydliga konsekvenser för en hel ort.

Bakgrunden är Trafikverkets beslut från slutet av förra året att minska nattågstrafiken på linjerna mot norra Sverige. Regeringen har inte velat avsätta mer pengar till den långväga tågtrafiken, och nedskärningen har väckt protester i Norrland. Kritiker menar att nattågen är en förutsättning för att fjällvärlden ska vara tillgänglig för både turister och fastboende. Norrland har länge varit beroende av tåget som transportlösning över långa avstånd, och när utbudet minskar drabbas hela regioner.

Abisko ligger i Lappland, vid Abisko nationalpark och startpunkten för Kungsleden. Orten är en av Sveriges mest välkända turistdestinationer för vandrare och naturresenärer, med midnattssol under sommaren och norrsken under vintern. För många besökare är tåget det enda hållbara alternativet för att ta sig dit utan bil. Nattågen har därför varit en viktig del av STF:s verksamhet, inte minst för gäster som reser från södra Sverige eller utlandet.

Minskningen i Abisko får snabbt effekter på det lokala näringslivet. Turiststationen fungerar som nav för vandrings- och friluftslivet i området, och en svag sommar innebär minskade intäkter inte bara för STF utan också för restauranger, guider, butiker och transportföretag. Många av dessa verksamheter är säsongsberoende och har små marginaler. En förlorad sommar kan inte tas igen på hösten.

Den svenska fjällturismen har under flera år ökat, och intresset för naturresor i Sverige växte ytterligare efter pandemin. Men transportsystemet har inte utvecklats i samma takt. Nattågstrafiken har setts som ett viktigt inslag i hållbart resande, och flera operatörer har under senare år försökt anpassa sig till en ökad efterfrågan. Beslutet att minska trafiken går därför stick i stäv med den utveckling som både turistnäringen och resenärer efterfrågat.

Kebnekaise fjällstation ligger vid Sveriges högsta berg, men skillnaderna i tillgänglighet är stora. Till Kebnekaise tar sig många via Nikkaluokta, dit man kan åka bil, buss och flyg. Abisko är i högre grad en tågdestination. Orten ligger längs Malmbanan, och för resenärer utan bil är nattåget ofta den enda smidiga vägen. När tågen försvinner minskar också viljan att åka långt för en kortare fjällvistelse, menar STF.

Frågan om nattågen har blivit en politisk stridsfråga i norra Sverige. Lokala politiker och näringslivsrepresentanter har krävt att regeringen ska avsätta pengar för att återställa trafiken. De pekar inte bara på turismen utan också på regionens behov av arbetskraft och kommunikationer. Något besked om en återställning har ännu inte kommit, och i Abisko följer man utvecklingen med oro.

Om nattågstrafiken inte återkommer kan den svaga sommaren bli en början på en längre nedgång för den norrländska besöksnäringen. För STF handlar det om att anpassa verksamheten till en osäker situation, och Nordgren understryker att tillgängligheten är avgörande. Utan tåget blir det svårt att locka besökare till en av Sveriges mest avlägsna turistorter.