Sveriges oljeförsörjning tryggas av norska leveranser trots oro i Mellanöstern

En betydande del av Sveriges oljeimport kommer från grannlandet Norge. Detta anses vara en gynnsam situation eftersom Norge, till skillnad från många andra producenter, inte använder den eftertraktade råvaran som ett politiskt påtryckningsmedel, menar Thina Saltvedt, chefsanalytiker för hållbar energi vid Nordea.

”Norge är en stabil och politiskt säker leverantör – det är en stor fördel jämfört med många andra producenter av fossil energi. Norge kommer att fortsätta leverera det de kan till Sverige,” säger hon.

De flesta av de råoljeleveranser som norska aktörer säljer till raffinaderier i Sverige styrs av långsiktiga avtal för att säkerställa förutsägbara leveranser, förklarar Saltvedt. Detta ger en viss trygghet i en annars orolig global marknad.

”Därför är jag inte alltför orolig för att norska företag kommer att föredra nya kunder på kort sikt till följd av kriget i Iran och de leveransproblem det orsakar,” tillägger hon.

Men trots de goda affärsrelationerna mellan grannländerna påverkar situationen i Mellanöstern tillgängligheten på den globala marknaden. Den pågående konflikten i regionen har skapat störningar i de internationella oljeleveranserna.

”Vi i Norge är också oroade över detta. Vi säljer det mesta av oljan, men vi behöver också en del själva och vi är också beroende av import,” säger Saltvedt.

Oljetransporter har fastnat i det strategiskt viktiga Hormuzsundet sedan kriget i Iran bröt ut den 28 februari. Asiatiska kunder, som vanligtvis köper från aktörer runt Persiska viken, har börjat märka att leveranserna uteblir, vilket skapar en domino-effekt på den globala marknaden.

”Bränsleransonering har redan börjat i Sydostasien. Frågan är vad som kommer att hända om detta fortsätter. Det kan vara så att vi i Norden också kommer att behöva ändra vår förbrukning,” varnar Saltvedt.

Stängningen vid Hormuzsundet har ökat efterfrågan på andra producenters olja. Särskilt eftertraktad blir den olja som inte är bunden till långtidskontrakt, och som säljs på den så kallade spotmarknaden.

”Vi har sett att fartyg med oljeprodukter som var på väg till Europa från USA har ändrat riktning mot asiatiska marknader eftersom asiatiska marknader betalar mer,” förklarar Saltvedt.

Flera asiatiska länder söker nu aktivt efter nya affärsrelationer för att säkra sina energibehov. ”De vill naturligtvis vända sig till andra leverantörer, USA är en av dem. Och sedan ser vi att Ryssland säljer mer till Indien och Kina,” säger hon.

I veckan kom nyheten att Iran och USA har kommit överens om en vapenvila. USA:s försvarsminister Pete Hegseth meddelade vid en presskonferens på onsdagen att Iran kommer att tillåta fartyg att passera genom Hormuzsundet, vilket potentiellt kan lätta på trycket i den globala oljehandeln.

Detta kommer som en lättnad för många oljeimportörer, inklusive Sverige, som är beroende av stabila leveranser för att upprätthålla sin energiförsörjning.

Statistik från Statistiska Centralbyrån visar att Sverige under 2025 importerade drygt 15 miljoner ton råolja, vilket är en minskning jämfört med toppnoteringen på 18,8 miljoner ton 2022. Majoriteten av oljan kommer från Norge, som står för 57 procent av importen.

Resterande import är fördelad mellan USA (16 procent), Storbritannien och Nordirland (13 procent), Guyana (11 procent) och Nigeria (3 procent).

Den minskade importen kan delvis förklaras av Sveriges pågående omställning till förnybar energi, men oljan förblir en viktig energikälla för transportsektorn och industrin.

Experter menar att den stabila relationen med Norge kommer att fortsätta vara avgörande för Sveriges energisäkerhet under de närmaste åren, särskilt med tanke på de geopolitiska spänningarna som påverkar andra oljeproducerande regioner.