Nu lyser guldflickan Frida Karlsson igen, här och i spelet

Den olympiska glädjen har återvänt till Frida Karlsson

När Frida Karlsson anlände till det svenska olympiska hotellet i Panchià förra måndagen var förändringen uppenbar. Beläget högt upp i bergen ovanför den olympiska stadion där längdskidtävlingarna hålls, hade höghöjdsträningen i närliggande Lavazè gett önskad effekt – både för konditionen och välbefinnandet.

”Man såg direkt hur hon bara lyste. Det var som en aura runt henne; hon var glad och positiv på alla sätt. Hon har varit först upp på morgnarna här under OS eftersom hon inte vill sova; hon vill bara suga in allt”, berättar landslagschefen Anders Byström.

Kontrasten mot den Karlsson han bevittnade under Peking-spelen för fyra år sedan kunde inte vara större. ”En extrem skillnad. Hon mådde inte särskilt bra då. Det var isolerande på grund av pandemin och vi var tvungna att sitta på våra rum. Frida behövde må bra vid sidan om för att kunna prestera.”

26-åriga Karlsson signerar allt som kommer i hennes väg. Hon strålar bokstavligen när hon möter journalisterna med en guldhatT på huvudet – någon har vårdslöst skrivit ”Frida” med svart tusch på framsidan – och en ny guldmedalj runt halsen.

”Det är som att jag vaknar på morgonen och bara tänker ’ska vi ta vara på den här dagen, gänget?’ Jag trivs verkligen”, säger Karlsson efter segern i 10-kilometersloppet i fristil.

Hon upprepar vad hon sagt om OS i Peking, där hon lämnade utan individuella medaljer. Att det kändes som om hon gick ”till krig”. Friheten, som är så avgörande för Karlsson, fanns inte.

”Känslan var att vi bara var saker som skulle prestera. Och då blev fokus enbart på resultat.”

För Frida Karlsson räcker inte det. Att ta VM-guldet på milen i Trondheim förra året var efterlängtat, men något saknades – leken. Efter VM lovade hon sig själv att hitta tillbaka till den skidåkare hon ville vara. Och nu står hon här som dubbel olympisk mästare.

”Jag lever verkligen mitt bästa liv just nu och känner att jag är på den plats jag lovade mig själv att jag skulle vara efter Trondheim.”

I Val di Fiemme tillbringar hon så mycket tid utomhus som möjligt, något som skulle ha varit omöjligt för fyra år sedan. Under dagen tränar hon med sina landslagskamrater. På kvällarna tar hon promenader med sin familj.

Tävlingarna känns nästan som en bonus. ”Det var magiskt att åka skidor idag”, säger hon om 10-kilometersloppet, som hon vann överlägset. ”Jag bars fram av våra tränare och publiken. Det var som att jag inte kände mig trött. Så när jag nådde mållinjen låg jag där, stönade och kände smärtan.”

Med både stafetter och 5 000 meter kvar finns goda chanser till fler medaljer för Frida Karlsson. För just nu finns det inget hon längtar mer efter än att ta på sig skidorna varje dag.

”Jag är här och spelar mitt favoritspel – med mina bästa vänner.”

Förändringen i Karlssons inställning representerar en betydande vändpunkt i hennes karriär. Efter de utmanande upplevelserna under Peking-OS, där de strikta covid-restriktionerna begränsade idrottarnas rörelsefrihet och skapade en påfrestande miljö, har hon medvetet arbetat med att hitta tillbaka till glädjen i skidåkningen.

Det är tydligt att denna nya mentala inställning har spelat en avgörande roll för hennes framgångar i årets olympiska spel. Genom att prioritera välbefinnande och glädje vid sidan av tävlingarna har hon kunnat prestera på sin högsta nivå när det verkligen gäller.

För det svenska skidlandslaget är Karlssons framgångar en välkommen boost. Hennes prestationer inspirerar inte bara lagkamraterna utan skapar också ett positivt momentum för hela truppen inför de återstående tävlingarna. Med två guldmedaljer redan säkrade har Sverige befäst sin position som en av de ledande nationerna i längdskidåkning.