OECD prognostiserar högre inflation och svagare tillväxt i spåren av energi- och handelsrisker

Den globala ekonomin går in i en period med stigande inflation och svagare tillväxt, varnar OECD i en ny prognos. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling presenterar sin syn på utvecklingen under resten av året och fram till 2027, och signalen är tydlig: det finns inget utrymme för självbelåtenhet. ”Ytterligare justeringar av penningpolitiken kan bli nödvändiga om pristryckerna visar tecken på att bredda sig eller om tillväxtutsikterna försvagas avsevärt”, skriver OECD.

OECD:s ekonomiska översikter följs noga av regeringar och centralbanker runt om i världen. De bygger på en genomgång av medlemsländernas ekonomier och globala trender. Den här rapporten pekar på en kombination som är särskilt svårhanterlig för beslutsfattare: pristryckerna kvarstår samtidigt som tillväxten tappar fart. För vanliga hushåll och företag innebär det fortsatt höga kostnader och en oviss framtid.

Efter en period av kraftiga räntehöjningar har flera centralbanker, däribland Riksbanken och Europeiska centralbanken, börjat försiktigt lätta på penningpolitiken. OECD:s varning kan få dessa planer att skjutas på framtiden. Om inflationen visar sig mer motståndskraftig än väntat tvingas centralbankerna hålla räntorna höga längre, vilket dämpar investeringar och konsumtion.

Rapporten pekar på att inflationstrycket breddas. Det handlar inte längre bara om energipriser och livsmedel utan också om tjänstesektorn, där lönekostnaderna utgör en stor del. Höga löneökningar kan driva på priserna i en ond cirkel, och OECD menar att centralbankerna därför måste vara beredda att agera igen.

För företagen innebär det en svår ekvation. Många har redan hanterat höga energipriser, störda leveranskedjor och stigande lönekostnader. Om centralbankerna tvingas hålla kvar en åtstramande linje blir det dyrare att låna till investeringar, samtidigt som orderingången försvagas. Särskilt små och medelstora företag, som ofta är mer ränteberoende, kan få det tufft.

En annan konsekvens märks på arbetsmarknaden. Lägre tillväxt brukar så småningom leda till lägre efterfrågan på arbetskraft. Under de senaste åren har arbetsmarknaderna i många OECD-länder varit förhållandevis motståndskraftiga, men om konjunkturen försvagas ytterligare kan hushållen börja känna av oron genom ökad arbetslöshet. Många har fortfarande inte återhämtat de reallönesänkningar som följde med inflationschocken.

För finansmarknaderna innebär beskedet en påminnelse om att den senaste tidens optimism kring räntesänkningar kan vara förhastad. Aktiemarknader har ofta prisat in en mjuklandning, men med högre inflation och lägre tillväxt ökar riskerna för en period med åtstramande finansieringsvillkor. Obligationsräntor kan komma att förbli höga, och företag med höga skulder blir mer sårbara.

Regionalt är USA, euroområdet och Kina avgörande för utvecklingen. USA:s ekonomi har visat sig stark, men en expansiv finanspolitik och nya tullar kan spä på prisökningarna. Euroområdet kämpar med svag tillväxt, höga energikostnader och en avtagande industrikonjunktur. Kina, som under lång tid var världsekonomins motor, brottas med ett krisande fastighetsbestånd och minskad inhemsk efterfrågan.

Den svagare tillväxtprognosen hänger samman med en rad strukturella faktorer. Handelshinder har ökat under senare år, och flera länder har börjat prioritera inhemsk industri framför internationellt samarbete. Det driver upp kostnader och minskar de vinster som friare handel tidigare gav. Geopolitisk osäkerhet, inte minst kring energiförsörjningen i Europa, påverkar också investeringsviljan.

För Sveriges del kommer prognosen vid en känslig tidpunkt. Den svenska ekonomin är exportintensiv och påverkas direkt av efterfrågan hos Tyskland, USA och andra stora handelspartner. Riksbanken har sänkt räntan, men om OECD:s varningar förverkligas kan det bli svårt att fortsätta på den vägen. En lång period med höga räntor skulle slå mot bostadsmarknaden och hushållens konsumtion, samtidigt som kronan riskerar att försvagas ytterligare.

För råvaru- och gruvsektorn är sambandet tydligt. En svagare global tillväxt brukar minska efterfrågan på basmetaller som koppar, zink och järnmalm. Samtidigt kan en fortsatt hög inflation hålla uppe priserna på strategiska mineraler och ädelmetaller, eftersom investerare söker skydd i reala tillgångar. Geopolitiska spänningar och handelshinder kan dessutom störa leveranskedjor och leda till kraftiga prisrörelser.

OECD:s slutsats är att den ekonomiska politiken måste vara flexibel. Det finns ingen enkel lösning: att sänka räntorna för tidigt riskerar att elda på inflationen, medan att hålla dem höga för länge kan förvärra den svaga tillväxten. Rapporten skickar en tydlig signal till både centralbanker och regeringar: världsekonomin har ännu inte lämnat orostiden bakom sig.