Patrik Wålemarks mardrömsperiod i Feyenoord verkar nu vara definitivt över. När Sverige besegrade Rumänien med 3–1 fick han för första gången chansen från start i Blågult – och tog den på ett sätt som inte gick att ignorera. Efter matchen var förbundskaptenen Graham Potter tydlig med att Wålemark var en av nyckelspelarna.
– Han var ett hot under hela matchen. Han utmanade, sökte ytor och skapade ständigt problem för det rumänska försvaret, sade Potter.
För Wålemark innebär insatsen en tydlig markering. Sedan flytten till Feyenoord har han brottats med hård konkurrens, skador och höga förväntningar. Den unge mittfältaren kom till den nederländska storklubben efter en stark inledning av karriären i Varbergs BoIS. Övergången sågs som ett kvitto på hans potential, men verkligheten i Rotterdam blev betydligt tuffare än många hade förutspått.
Speltiden i Eredivisie har varit begränsad, och vid flera tillfällen har han fått se sina lagkamrater ta de offensiva rollerna. För en spelare i Wålemarks ålder kan en sådan situation bli avgörande. Antingen växer man med pressen eller så försvinner man bort från rampljuset. Mot Rumänien visade han att han tillhör den första kategorin.
Det var inte bara i offensiven som Wålemark imponerade. Han arbetade hårt hemåt, vann viktiga bollar och visade en mognad som hans utlandssejour tidigare inte alltid uppvisat. Sverige behövde just den typen av energi efter en period där laget sökt efter en stabil offensiv identitet. Med spelare som hotar motståndarna en mot en och tvingar dem att anpassa sig, får nationslagen fler vägar till mål. Wålemark gav Sverige den dimensionen mot Rumänien.
Rumänien är inget motstånd att underskatta. Laget har ofta stått upp bra mot större nationer och är taktiskt välorganiserade. Att Sverige ändå vann med 3–1 och att Wålemark var en av de spelare som bröt igenom den organiserade defensiven, stärker både hans egna aktier och landslagets självförtroende. Förbundskapten Potter fick också svar på flera frågor inför kommande tävlingsmatcher.
För Feyenoords del kommer Wålemarks uppgång inte olägligt. Klubben är en av de mest anrika i Nederländerna och har under lång tid varit beroende av att unga spelare antingen levererar på planen eller säljs vidare till större ligor. Efter en svag period har Wålemark behövt höja sitt marknadsvärde, och en stark landskamp mot Rumänien kan vara precis vad som krävdes. Internationella matcher följs noga av scouter och klubbar över hela Europa, och en spelare som Wålemark, med teknisk skicklighet och arbetskapacitet, är typen av tillgång som kan väcka intresse.
Den nederländska ligan har länge fungerat som en språngbräda för skandinaviska spelare. Från att ha setts som en lovande talang i Allsvenskan till att bli en startspelare i ett av Europas mellanskikt är steget stort. Men det krävs också tålamod. Wålemarks resa visar hur viktigt det är att en spelare inte enbart bedöms utifrån sin första säsong utomlands. Det tar tid att anpassa sig till en ny kultur, ett nytt språk och en ny typ av fotboll.
Nu kan Wålemark bygga vidare på den här insatsen. Han har bevisat att han går att lita på när det gäller. För Sverige är det ett välkommet tillskott i offensiven, där konkurrensen om platserna ständigt hårdnar. För Wålemark själv handlar det om att hitta kontinuitet, både i klubblaget och i landslaget. Ett enda bra framträdande räcker inte, men det är en början.
Mot Rumänien fick han den bekräftelse han har längtat efter. Från att ha varit en spelare vars Feyenoord-tid kantades av frågetecken framstod han plötsligt som en självklar del av Sveriges framtid. Potter lär ha sett nog. Frågan är vad som kommer härnäst – och om Wålemark kan fortsätta på den inslagna vägen.
För den som följt hans karriär var kvällen mot Rumänien ett bevis på att talang alltid finns kvar, även när tiderna är tuffa. Wålemark behövde bara rätt tillfälle att visa det. Det fick han nu, med Sveriges tröja på bröstet, på en internationell scen där många blickar riktas. Nu ligger bollen hos honom att göra det till en vana snarare än ett undantag.