Rubio: USA planerar inte fler attacker mot Iran, enligt källor

USA:s fokus ligger enligt uppgifter just nu på de ekonomiska sanktionerna mot Iran, som president Donald Trump presenterade förra veckan. Det uppger utrikesminister Marco Rubio, enligt källor till nyhetssajten Axios. Samtidigt rapporterar The New York Times att Trump-administrationen är på väg att åter bemanna sina ambassader i Mellanöstern, något som tolkas som att man inte räknar med ett storskaligt krig i regionen.

Detta sker mot bakgrund av en kraftigt försämrad relation mellan Washington och Teheran. Sedan Trump återvände till Vita huset har den hårda linjen mot Iran återupptagits, med fokus på att maximera det ekonomiska trycket. Sanktionspaketet som presenterades förra veckan riktar sig främst mot Irans oljeexport, petrokemiska industri och centralbank, vilket i praktiken syftar till att strypa landets viktigaste inkomstkällor. Målet är att tvinga Teheran till nya förhandlingar om kärnprogrammet och regionens säkerhet, men hittills har den iranska ledningen avvisat alla samtal under hot.

Rubios uttalande, som Axios återger via anonyma källor, är anmärkningsvärt för sin tydlighet. Han ska ha betonat att det ekonomiska trycket för närvarande är det primära verktyget och att militära åtgärder inte står på dagordningen. Detta kan ses som ett försök att kyla ned spekulationerna om en förestående konflikt, särskilt efter att USA nyligen förstärkt sitt militära fotavtryck i regionen med både hangarfartyg och bombplan. Samtidigt är det ingen hemlighet att Israels pågående operationer mot iranska ställningar i Syrien och Libanon har ökat spänningen ytterligare.

Uppgifterna från The New York Times om att amerikanska ambassader i Mellanöstern nu ska bemannas med full personal stärker bilden av en strategi som syftar till deeskalering, snarare än konfrontation. Under tidigare kriser, exempelvis efter mordet på den iranske generalen Qasem Soleimani 2020, evakuerades eller reducerades personalen vid flera diplomatiska beskickningar i regionen. Att man nu återvänder med full bemanning signalerar att man bedömer risken för en öppen militär konflikt som låg. Det är också en tydlig markering mot både Iran och regionala allierade att USA avser att upprätthålla en diplomatisk närvaro, trots de djupa meningsskiljaktigheterna.

För marknaderna har dessa signaler varit betydelsefulla. Oljepriset, som initialt steg efter sanktionshoten, har dämpats något i och med uppgifterna om att fokus ligger på diplomati och ekonomi. Råoljepriserna är fortsatt volatila och handlas i ett känsligt läge, där varje ny rubrik om regionen kan få utslag. Analytiker pekar dock på att den fortsatta efterfrågan från Kina och Indien – som trots sanktioner köper iransk råolja till rabatterade priser – innebär att det faktiska utbudet inte minskat dramatiskt. Samtidigt har frakt- och försäkringsbolag höjt premierna för fartyg som passerar Hormuzsundet, där en femtedel av världens olja transporteras, vilket indirekt påverkar den globala energimarknaden.

För Europa innebär utvecklingen en svår balansgång. EU har officiellt tagit avstånd från Trumps sanktionspolitik och försöker upprätthålla det så kallade JCPOA-avtalet, som USA lämnade redan under hans första mandatperiod. Samtidigt är europeiska företag exponerade mot både USA:s finansiella system och Mellanösterns marknader. En ytterligare upptrappning av sanktionerna eller en militär konflikt skulle få direkt påverkan på europeisk energiimport och säkerhetsarkitektur. Därför följer Bryssel noga huruvida USA:s deklarerade fokus på ekonomi verkligen håller i sig, eller om det enbart är taktik.

Iran har å sin sida svarat med att påskynda sitt anrikningsprogram. Enligt IAEA:s senaste rapporter har landet nu ett lager av höganrikat uran som vida överstiger vad som krävs för civilt bruk, och Teheran har hotat att kasta ut inspektörer om sanktionerna inte lättas. Samtidigt har den iranska regimens retorik mot USA blivit allt hårdare, och man anklagar Washington för att bedriva ekonomiskt krig. Risken för felbedömningar kvarstår därmed, trots de diplomatiska signalerna.

Sammantaget pekar de senaste uppgifterna på att Trump-administrationen initialt vill pröva sanktionsvägen fullt ut innan man eventuellt överväger andra alternativ. Att bemanna ambassaderna är ett konkret steg som underlättar informella kontakter och kan användas som en kanal för bakkanaler. Men i en region där alla parter har korta stubin och där många aktörer har egna intressen, är det fortsatt osäkert hur länge den nuvarande balansgången håller. Det enda som tycks säkert är att ekonomiska påtryckningar, snarare än militära, är dagens prioriterade instrument från Washingtons sida.