Forskare vid McGill University i Kanada larmar nu om de potentiella riskerna med den ökande rymdutforskningen och föreslår en oväntad lösning: en karantänanläggning på månen. Förslaget kommer som svar på den växande internationella och kommersiella konkurrensen om att utforska rymden, där allt fler aktörer skickar uppdrag bortom jordens omloppsbana.

Enligt forskarna ökar den intensifierade rymdverksamheten risken för att oönskade organismer kan föras tillbaka till jorden tillsammans med prover från olika destinationer i rymden. Detta har fått teamet att föreslå att den amerikanska rymdstyrelsen NASA bör bygga en särskild karantänanläggning på månen, utrustad med ett robotiskt hanteringssystem för eventuellt utomjordiskt liv.

Problemet är inte nytt inom vetenskapliga kretsar, men det har fått förnyad aktualitet i takt med att både privata företag och nya rymdnationer etablerar sig i den nya rymdkapplöpningen. Till skillnad från den kallakrigstida rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen, involverar dagens rymdutforskning ett betydligt bredare spektrum av aktörer, från Kinas ambitiösa månanprogram till privata företag som SpaceX och Blue Origin.

”Decennier av forskning om invasiva arter har visat hur en organism som introduceras på fel plats vid fel tidpunkt kan spridas okontrollerat med potentiellt förödande och irreversibla långsiktiga effekter på ekosystem,” skriver forskarna i ett pressmeddelande som sammanfattar deras slutsatser.

Forskarnas oro grundar sig på välkända ekologiska katastrofer här på jorden, där invasiva arter har orsakat omfattande skador på lokala ekosystem. Exempel inkluderar introduktionen av kaniner i Australien och sjöstjärnor i nordiska farvatten, som båda har haft förödande konsekvenser för den inhemska floran och faunan. Forskarna menar att samma principer skulle kunna gälla om utomjordiska mikroorganismer eller andra livsformer introducerades till jordens biosystem.

Förslaget om en månbaserad karantänanläggning är inte bara ett sätt att skydda jorden, utan också ett erkännande av att rymdutforskning nu har nått en punkt där provtagning från andra himlakroppar blir allt vanligare. NASA:s Perseverance-rover samlar för närvarande in prover på Mars som planeras att hämtas och föras tillbaka till jorden under kommande decennier. Liknande uppdrag till Jupiters måne Europa och Saturnus måne Enceladus, som båda misstänks hysa flytande vatten under sina isiga ytor, diskuteras också aktivt inom rymdforskningssamfundet.

En månbaserad karantänanläggning skulle erbjuda flera fördelar jämfört med jordbaserade alternativ. För det första skulle den ge ett extra lager av skydd genom att hålla potentiellt farliga material på säkert avstånd från jordens biosystem. För det andra skulle den låga gravitationen och vakuumet på månen underlätta vissa typer av vetenskapliga analyser och hantering av okända substanser.

Det robotiska hanteringssystemet som forskarna föreslår skulle minimera risken för mänsklig kontakt med okända organismer, samtidigt som det möjliggör grundliga vetenskapliga undersökningar. Teknologin för sådana system utvecklas redan för andra ändamål inom rymdindustrin, vilket skulle kunna göra projektet mer genomförbart än det kan verka vid första anblicken.

Studien, som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Ambio, belyser vikten av att etablera internationella protokoll och säkerhetsåtgärder innan rymdutforskningen tar ytterligare steg framåt. Forskarna argumenterar för att proaktiva åtgärder är nödvändiga snarare än att reagera efter att ett problem redan har uppstått.

Förslaget kommer vid en tidpunkt då flera länder och organisationer planerar permanenta månbaser och bemannade uppdrag till Mars. Frågan om planetariskt skydd, som detta forskningsområde kallas, blir därmed alltmer pressande för den internationella rymdgemenskapen att adressera.