I ett uppseendeväckande rättsfall har en svensk man dömts till livstids fängelse i Belgien, efter att ha konstaterats simulera psykisk sjukdom. Domen står i stark kontrast till en tidigare norsk dom där samma man dömdes till rättspsykiatrisk vård.

Mannen, som var endast 20 år gammal när brotten begicks 2018, har erkänt två brutala mord i två olika länder inom en kort tidsperiod. Det första mordet ägde rum i en lägenhet i Oslo där han attackerade och dödade en 24-årig norsk man med kniv. Den svenska medborgaren greps i Frankrike en vecka efter dådet, där han erkände brottet.

Men utredningen avslöjade att mannens våldsdåd inte var begränsat till Norge. Under samma period hade han även tagit livet av en 58-årig belgisk kvinna i hennes eget hem. Detta mord kännetecknades av extremt övervåld, där offret tillfogades inte mindre än 40 knivhugg.

När fallet prövades i Oslo tingsrätt 2020 bedömdes gärningsmannen lida av en allvarlig psykisk störning vid tiden för mordet. Detta ledde till att han dömdes till rättspsykiatrisk vård snarare än ett traditionellt fängelsestraff – en dom som överensstämmer med nordisk rättspraxis där psykiskt sjuka gärningsmän primärt anses behöva vård, inte straff.

Den belgiska domstolen har dock kommit till en helt annan slutsats. Efter noggrann prövning har rätten fastställt att mannen medvetet simulerat psykisk sjukdom, troligen för att undgå ett hårdare straff. Detta har resulterat i en betydligt strängare påföljd – livstids fängelse.

Fallet belyser de betydande skillnaderna i rättssystemen inom Europa, även mellan länder som i många avseenden delar liknande rättstraditioner. Medan det skandinaviska rättssystemet ofta fokuserar på rehabilitering och behandling, särskilt när psykisk sjukdom är inblandad, tenderar andra europeiska länder, inklusive Belgien, att tillämpa strängare straff.

Rättspsykiatriska experter pekar på att simulering av psykisk sjukdom är ett komplext fenomen som kräver omfattande utredning. Dr. Helena Bergman, rättspsykiater vid Karolinska Institutet, som inte är involverad i fallet men kommenterar fenomenet generellt, förklarar: ”Att avgöra om någon simulerar psykisk sjukdom kräver grundliga undersökningar av flera oberoende experter, ofta över längre tid. Det är ett välkänt fenomen inom rättspsykiatrin, men också notoriskt svårt att fastställa med säkerhet.”

Internationella brottmål som detta ställer också frågor kring jurisdiktion och samarbete mellan länders rättssystem. Trots att mannen redan dömts för ett mord i Norge, har Belgien rätt att åtala honom separat för brottet som begicks på belgisk mark.

Offren och deras anhöriga har genomgått en lång och påfrestande rättsprocess. Företrädare för den belgiska kvinnans familj uttryckte lättnad över domen men påpekade också den emotionella bördan som den utdragna processen inneburit.

Fallet har väckt debatt bland jurister i både Sverige och internationellt om hur rättssystem bör hantera fall där psykisk sjukdom åberopas som grund för straffreduktion. Kritiker menar att skillnaderna i bedömning mellan de två domstolarna visar på brister i det internationella samarbetet kring rättspsykiatriska bedömningar.

Den dömde mannen, som nu är i 25-årsåldern, kommer att avtjäna sitt straff i Belgien. Enligt belgisk lag kan han ansöka om villkorlig frigivning efter att ha avtjänat en betydande del av straffet, men med tanke på brottens allvar och domstolens bedömning av hans simulering är utsikterna för en tidig frigivning högst osäkra.