USA:s NATO-ambassadör Matt Whitaker har höjt sin röst mot det som han kallar protektionistiska tongångar i europeiska försvarsinitiativ. I ett möte med journalister inför NATO-toppmötet i Ankara uttryckte han stark kritik mot tendenser som riskerar att utestänga allierade från europeiska försvarssatsningar, något som särskilt skulle missgynna den amerikanska och turkiska försvarsindustrin.

Whitaker meddelade att frågan sannolikt kommer att tas upp under toppmötet och uttryckte förhoppningar om att parterna ska kunna nå någon form av överenskommelse. Uttalandena speglar de spänningar som finns kring hur Europa väljer att bygga upp sin försvarsförmåga och vilken roll utomeuropeiska allierade ska spela i den processen.

Under president Donald Trumps administration har USA konsekvent drivit på för att de europeiska NATO-medlemmarna ska öka sina försvarsbudgetar. Amerikanerna har varit tydliga med att trycket inte kommer att avta. Samtidigt spenderar europeiska länder enorma summor på amerikanska försvarsprodukter, både för eget bruk och för vidarebefordran till Ukraina. Detta sker medan den europeiska försvarsindustrin arbetar med att bygga upp tillräcklig kapacitet och förmåga för att kunna möta kontinentens försvarsbehov på egen hand.

För första gången ingår NATO:s försvarsindustriforum som en del av toppmötets officiella program, vilket signalerar industrins ökade betydelse för alliansen. Forumet har lockat ett stort antal företag från olika medlemsländer, och enligt programmet väntas flera viktiga tillkännagivanden göras under mötet.

Den svenska försvarsindustrin har en särskilt stark närvaro i Ankara. Bland de svenska företag som deltar finns Saab, BAE Systems Bofors, SSC, Papershell, GKN och Mildef. Intresset för svenskt deltagande har ökat ytterligare efter att nyhetsbyrågen Reuters förra veckan rapporterade att Saab kan vara aktuellt för en affär med NATO gällande spaningsflygplanet Globaleye.

Enligt Zebulon Carlander, som är policy-strateg på den svenska försvarsindustrins intresseorganisation Soff, sticker Sverige ut genom att ha en stor och bred försvarsindustri. Detta gäller i jämförelse med de flesta andra NATO-medlemmar, med undantag för USA. Carlander representerar även Sverige i NATO Industry Council och har en central roll i att föra fram svenska intressen i allianssammanhang.

Carlander betonar att forumet i Ankara är ett tydligt tecken på att NATO vill lyfta fram försvarsindustrins betydelse. Det handlar inte bara om det akuta behovet av ökad produktion i Europa, utan också om att industrikapaciteten ska bli en del av avskräckningen mot externa hot, inte minst från Ryssland.

Att svenska företag är väl representerade i Ankara är enligt Carlander en självklarhet. Han understryker att det är mycket viktigt för den svenska försvarsindustrin att vara delaktig i detta sammanhang, och att industrin utgör en betydande del av Sveriges bidrag till mötet.

Den svenska försvarsindustrins starka position inom NATO kommer vid en tidpunkt då alliansen genomgår en omfattande omvärdering av sin industriella bas. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har behovet av ökad produktionskapacitet för ammunition, stridsvagnar och andra försvarssystem blivit uppenbart. Samtidigt har leveranserna till Ukraina tömt europeiska försvarsförråd, vilket ytterligare accentuerar behovet av snabb uppbyggnad.

Den spänning som USA:s ambassadör Whitaker lyfter fram återspeglar en grundläggande konflikt mellan två mål: Europeisk strategisk autonomi och transatlantiskt samarbete. Medan många europeiska länder vill bygga upp en egen försvarsindustri för att minska beroendet av USA, ser amerikanerna detta som potentiellt skadligt för alliansens sammanhållning och för amerikanska företags möjligheter att delta i den europeiska marknaden.

För svenska företag kan utvecklingen innebära både möjligheter och utmaningar. Som en etablerad försvarsnation med avancerad teknologi och beprövade system är Sverige väl positionerat för att ta del av de stora investeringar som nu görs inom NATO. Samtidigt kommer konkurrensen att vara hård, både från amerikanska jättar och från andra europeiska aktörer som också vill ta marknadsandelar.